Rätt stöd till Ukraina
På ettårsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina meddelade så statsminister Ulf Kristersson (M) och försvarsminister Pål Jonson (M) på Bodens skjutfält att nästa svenska stödpaket till Ukrainas försvar omfattar bland annat ett ”tiotal” Leopardstridsvagnar.
Beslutet får en bred politisk uppbackning. För några dagar sedan gick Socialdemokraternas Peter Hultqvist ut och förordade att Sverige ska sända stridsvagnar, när han rimligen var medveten om att beslutet skulle komma. Sverigedemokraterna reste frågan i januari - något som dock ska ses i inrikespolitikens ljus. Det skedde samtidigt som att partiet närstående krafter saboterade den svenska Natoprocessen genom Koranbränningen utanför den turkiska ambassaden.
I dag vill partier förknippas med att vara pådrivande för det militära biståndet till Ukraina. När kriget utbröt var det i varje fall inte Socialdemokraternas inställning. Dåvarande statsminister Magdalena Andersson ställde sig först kritisk till vapenleveranser med hänvisning till storleken på Sveriges ekonomiska stöd till Ukraina. Sedan skedde den stora omprövningen av hela den socialdemokratiska utrikes- och säkerhetspolitiken som ledde fram till den svenska Natoansökan.
Engagemanget för Ukrainas sak när det gäller försvarsmateriel är naturligtvis välkommet. Fler röster, möjligen oväntade, stämmer in. Svenska FN-förbundets ordförande Annelie Börjesson uppmanade under veckan i en artikel till fortsatt militärt stöd i termer av vapen och ammunition. Hon underströk också andra åtgärder såsom tydligare isolering av Moskva och en intensifiering av arbetet med att förbereda rättsliga åtgärder mot ryska ledare. Börjessons text vittnar om att det svenska stödet står på gedigen folkrättslig grund och att det också backas upp av en historiskt viktig folkrörelse vars dna är fredssträvanden och internationell solidaritet.
Vilken materiel som Sverige sänder är till sist en politisk fråga. Det handlar om kostnader och riskbedömningen om vapenleveranser eskalerar konflikten. Det handlar om avvägningen mellan om vapen kan behövas för vår egen försvarsförmåga och Ukrainas behov av vapen. Försvarsminister Jonson är också tydlig denna gång med att den svenska försvarsförmågan påverkas av att Leoparderna lämnar landet. Men försvarslinjen för Europa går i dag vid den ukrainska fronten. Där behövs vagnarna till demokratins och den internationella rättsordningens försvar.
”Men försvarslinjen för Europa går i dag vid den ukrainska fronten.”
De partipolitiska utspelen ska dock ses i ljuset av att det militära stödet sker inom ramen också för samarbete med partnerskapsländer, företrädesvis inom Nato.
Det kommande Natomedlemskapet och Ukrainastödet går hand i hand.
De politiska utspelen om vad som ska sändas må också handla om att få partipolitiska fördelar när internationell solidaritet är lika med militärt stöd. Baksidan är risken för politisk detaljstyrning och att Ukrainas verkliga behov kan negligeras. Fast om tyngre vapenleveranser för bara något år sedan sågs som politiskt orealistiskt är det faktiskt en baksida att leva med.
