Planer är bra, resultat bättre

Av de råd som ges framgår att det ändå saknas en helt del: Målen bör bli konkretare och formuleras så att de främjar samarbete. Uppföljningen bör utvecklas och en uppföljningsplan tas fram.

Mycket konkret uppmanas regionstyrelsen att säkra att riktade hälsosamtal sker med 40-, 50- och 60-åringar vid alla vårdcentraler.

En revision ägnar sig av naturliga skäl främst åt om det formella hanteras: Om planerna och målen finns där och utvärderas på ett rimligt sätt är det ofta förlåtet om resultatet uteblir – i alla fall år ett.

När det gäller hälsovård får man inte glömma bort att allt rör sig om de enskilda individerna, patienter eller de som slipper bli patienter på grund av gott preventivt arbete.

Att preventiv hälsovård blivit populär har flera skäl. Framförallt finns det en insikt av att man kan undvika mycket sjukdomar eller skjuta på krämpor i fall man agerar bara något sunt: motionerar, äter sunt, är måttlig med tobak och alkohol, håller koll på sjukdomssymptom.

Men det är också så att sjukvården får en allt större och bredare uppgift. Människor blir förvisso inte bara äldre år från år, de är friskare längre. Men det kommer att behövas mer vård framåt vilket det finns många skäl till att det inte fungerar. Pengar är då det minsta problemet även om det kan bli dyrt, tillgången på sjukvårdspersonal kommer alltid att vara än mer begränsad.

I ett kort perspektiv ser regionstrategerna gärna att det behövs färre vårdbesök och färre inläggningar. Satsning på närsjukvård, och screening av folksjukdomar ska göra att allt fler kan få behandling tidigt i sjukdomsförloppet, och slippa inläggningar och högspecialiserad vård.

Hur ser då medborgarna på detta? Ja, i princip håller de med, vem vill inte hellre vara frisk och sund? I verkligheten är det däremot snabba läkarbesök och inga köer som efterfrågas. Kanske är många inte så förtjusta i frågor om alkoholkonsumtion och midjemått när de söker för en stukad fot. Och hälsokontroller när man är frisk är inte högt prioriterade, än mindre ”hälsosamtal”.

Det handlar i grunden om människornas egna ansvar för den egna hälsan och familjens. Egenvård klarar med lite assistans av ganska mycket.

Slutsatsen är att det måste vara tydligt för alla vad de själva vinner på att ta ansvaret och kontrollen. Och då måste målen för sjukvården passa ihop med egenintresset. Det är lätt hänt att man väljer det mätbara och direkt påverkbara som mål.

Sätter man då att andelen rökare ska minska med fem procent är det lätt att det styr sättet att åstadkomma det – till exempel förbud mot försäljning på vissa platser.. Vilket kanske inte blir lika lyckligt som åtgärder som går ut på att påverka människor attityd och möta deras skäl att röka.

Det är kanske just detta revisorerna menar när de på sitt språk skriver att måtten på en lyckad prevention bör vara ”en kombination mellan process-, utfalls-, och effektmål”. Kort förklarat: Regionen måste förstås sätta upp mål för vad som ska genomföras (hälsokontroll till alla 60-åringar) och det förväntade resultatet (100 färre inlagda 60-åringar) men också attityden (fler 60-åringar känner sig friska och aktiva).