Över 200 partier...

Då och då menar samhällsvetare att ett lands politiska system är ”överbelastat”. Aktörerna i det – politikerna alltså – måste ta ställning till så många olika frågor att de inte orkar med detta. Och allra svårast blir det att samla ställningstagandena i en mängd helt skilda frågor till meningsfulla helheter, partiprogram alltså.

Så i stället blir partierna allt fler och allt smalare. De som vill att kommuner ska bestämma att alla ska göra si organiserar sig i ett parti. Och i rent självförsvar måste de som tycker annorlunda bilda en annan organisation.

Allt ska ju avgöras politiskt och vara lika för alla.

Och nog är de tvåhundra partiregistreringarna till höstens val en god illustration till det.

Det skulle också vara mycket intressant att veta hur många av alla dessa partier som vill att politiken ska omfatta en mindre del av samhället, påverka mindre och låta människor själva var och en för sig skapa mer. Sannolikt tynger vågskålen över åt rakt motsatta hållet: allt fler vill kämpa för att öka sin del av den centrala skatt(e)kistan. ”Betalar vi ändå in så mycket så måste vi se till att få tillbaka?”

Ett vällovligt engagemang för det gemensamma bästa utan sidoblickar på egna intressen? Nej, sannolikt snarare en enda jättelik skattehuggsexa.