Annons

Osäkert om skogens framtid

Konflikten om äganderätten i skogen pågår fortsatt. Den nya möjligheten till väntansavtal är ett litet plåster på stora sår.
Ledare • Publicerad 21 juli 2023
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Många intressen möts i skogen
Många intressen möts i skogenFoto: Marcus Enochsson

I några år, eller närmast decennier, har det varit oklarheter kring äganderätten i skogen. Mark har tagits i anspråk av många andra än ägaren, för flera olika syften. Den stora utredningen som färdigställdes för något år sedan har mynnat ut i diverse förändringar i policy som, i någon variant av ursprungsförlaget, börjat märkas för skogsägarna. Det är olika ändringar som alla ska syfta till att öka frivillighetsgraden i de inskränkningar av den pågående markanvändningen.

Från årsskiftet har man rätt till ersättning i väntan på att ens skogsmark utreds för formellt skydd. Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen och i samarbete med Skogsstyrelsen arbetat fram en struktur för det så kallade väntansavtalet. Nivån på ersättningen är inte så imponerande, 500 kronor per hektar produktiv skogsmark per år, men det har ett viktigt symboliskt värde. Den som äger skogen bestämmer över den, om övertramp av detta görs så ska ägaren ersättas.

Annons

När det gäller skog som utreds för att så småningom stå under formellt skydd kan det handla om flera års väntan under vilka skogsägaren inte kan bruka sin skog som vanligt. Det är ett intrång som inte bara innebär minskade eller uteblivna intäkter, det är också en inskränkning av ägandet.

”Nivån på ersättningen är inte så imponerande.”

Upprinnelsen till den stora utredning som var färdig år 2020 var i huvudsak på grund av Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper. Nyckelbiotoperna utgjorde inget formellt skydd som man som skogsägare kunde få ersättning för, men det gjorde värdet på virket i området i princip värdelöst på grund av marknadsmekanismer med certifieringssystem. Det var ett för staten billigt sätt att ta stora arealer skog ur bruk, där skogsägaren var den som i slutändan stod för notan.

Stämningen var, och är fortfarande, dålig mellan de olika lägren i frågan. Å ena sida de som vill att skogen ska stå orörd, å andra sidan de som menar att den ska brukas. Självklart finns det många, kanske de flesta, någonstans däremellan som erkänner något mellanting som alternativ. En avvägning i hur mycket skog som man har råd att lämna orörd i fråga om all råvara som behövs från skogen. Här behövs det en tydlig politisk vilja som sätter ned foten för att minska osäkerheten. Ett sluttande plan mot att all skog så småningom ska stå orörd är en magkänsla som får många skogsägare att med rätta bli oroliga.

Det nya möjligheten till väntansavtal är en av nödlösningarna i ett upprört läge. Skogsägare och näringen vet inte riktigt var man har myndigheterna och miljöaktivisterna blir allt aggressivare i sina tilltag. Rykten går om att en ny skogsutredning är på gång för att komma åt knutarna återigen. Initiativet är gott men en tydlig politisk vilja i frågan kan nog bättre påverka utvecklingen.

Ester HertegårdSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons