Oppositionen fortfarande en rödgrön röra
När väl den första hälften av en mandatperiod har passerat så märks det att temperaturen sakta men säkert börjar stiga inför nästa val.
Nyligen tillsatte Moderaterna fyra arbetsgrupper för politikutveckling inför valet, en av dem leds av regionrådet i Region Kalmar län Malin Sjölander. Fokus ligger på ekonomi, integration, säkerhet och infrastruktur. Och de fyra partierna bakom Tidöavtalet ska nästa vecka ses för att diskutera framtiden för samarbetet. Ett samarbete som i allt väsentligt visat sig fungera.
Även Socialdemokraterna har påbörjat ett uppmärksammat arbete med politikutveckling inför valet. Men inom oppositionen märks inte på långa vägar samma fungerande koordinering och samarbete bland partierna.
Det är inte bara en koordineringen av politiska reformer som saknas. Det finns inte ens någon organiserad samkörning som skulle kunna bli ett regeringsalternativ till Tidösamarbetet.
”En av Moderaternas arbetsgrupper leds av regionrådet i Region Kalmar län Malin Sjölander.”
Och inte mycket talar för att det är på väg att förändras i närtid. Vänsterpartiet vill – ungefär lika orealistiskt som Sverigedemokraterna – ingå i en kommande regering. Men åtminstone inom Socialdemokraterna är förtroendet för Vänsterpartiet fortfarande skadat efter att vänstern ”högg Stefan Löfven i ryggen.” Ett samarbete som är beroende av Vänsterpartiet riskerar att bli instabilt.
För Vänsterpartiets del har det inte blivit enklare av den senaste tidens skandaler med representanter som gett uttryck för antisemitism och stöd till terrororganisationer – som partiet dessutom hanterade för långsamt.
Från socialdemokratin tycks det inte ens finnas någon vilja att redan innan valet ha ett etablerat samarbete för att utmana den sittande regeringen. ”Det handlar ju om att få ett valresultat och sedan får man förhandla”, som partiledaren Magdalena Andersson nyligen uttryckte det.
Mycket kan förvisso hända på två år. Men för den borgerliga regeringen ser utgångsläget onekligen gott ut så här långt. Ett enhetligt och etablerat samarbete, som demonstrerat att det fungerar och som aktivt uppdaterar sin politik inför framtiden – kontra ett sammelsurium av partier som går sina egna vägar, inte kommer överens och inte ens vet om de vill ha ett regeringssamarbete. Nog kan man fortfarande tala om en rödgrön röra.
