Onödigt S-krav om Trumpsamtal
Inom vissa politikområden märks det verkligen tydligare än i andra hur svårt det är för ett parti att verka i opposition. Utrikespolitiken är ett tydligt exempel. Att som opposition åstadkomma något relevant på området är ofta en utmaning.
Veckan efter att Donald Trump valts till USA:s näste president, går såväl Magdalena Andersson (S) som Daniel Helldén (MP) ut och kräver att regeringen bjuder in oppositionspartiernas ledare för samtal om Sveriges förberedelser ”så att vi drar åt samma håll.”
Vad är egentligen syftet med ett sådant utspel? Att signalera kristillstånd i Sverige? Att försöka framställa det som att regeringen är ute på irrvägar och behöver korrigeras av oppositionen?
Nog för att valresultatet skapar oro kring sådant som USA:s fortsatta stöd till Ukraina eller USA:s framtida roll i Nato. Andersson kanske överrumplades, men den borgerliga regeringen har precis som resten av Europa redan varit inställd på att Trump eventuellt skulle vinna det amerikanska presidentvalet.
”Regeringen har redan varit inställd på att Trump eventuellt skulle vinna.”
Exakt vad som kommer hända framöver är för tidigt att säga, men med tanke på den säkerhetspolitiska debatten i Sverige och Europa de senaste åren kan man på goda grunder anta att frågor som ytterligare stärkt försvar i Sverige och så kallad strategisk autonomi i EU kommer att stå högt på agendan.
Från regeringens sida finns det egentligen inte så mycket mer att säga än det som redan sagts. Det handlar dels om sakpolitik i Sverige. Dels att vårda den diplomatiska relationen till USA.
I fråga om det senare begick Andersson en diplomatisk tabbe innan valet då hon tog ställning i det amerikanska valet. Något som väl i och för sig en oppositionsledare kan kosta på sig. Men att som Andersson kräva att statsministern skulle göra detsamma hade slagit fel. Få kan nog på allvar betvivla vad Sveriges statsminister tycker om Trump som person eller den populism han står för. Ulf Kristersson (M) har talat öppet om riskerna med Trump. En diplomatisk gratulation till valvinnaren ska inte övertolkas.
Skulle regeringen behöva informera eller samtala med riksdagen om utrikespolitiken finns en existerande kanal för det i utrikesnämnden, där partiledarna ingår. Att ha något slags separat krissamtal med partiledarna är helt enkelt onödigt.
Oppositionens utspel framstår som ytterligare ett exempel på det bland partierna ack så vanliga beteendet att göra inrikespolitik av utrikespolitiken. Det skapar surr, men uppnår inget.
