Nybro och Hultsfred är det nya utanförskapet

Och lokalt i Kalmar län är det möjligen Norrliden i Kalmar som hamnat i kategorin. Ett tag ingick ju miljonprogramsområdet i polisens lista över utsatta områden.

Men denna karta stämmer inte längre med verkligheten. Den goda nyheten är på denna punkt att Norrliden Berga-området inte hamnar på den nya listan. Över utanförskapsområden som Boverket och SCB sammanställt tillsammans.

Myndigheterna har gått igenom landets alla bostadsområden efter parametrar som arbete, valdeltagande, brott, ohälsa, trångboddhet, skolresultat och bidrag. Norrliden sticker inte ut. Av det kan slutsatser dras. Inget område är naturligtvis dömt till utanförskap för evigt. Det går att lyfta områden. Med resurser till skolan. Med polisiärt arbete mot otrygghet. Med insatser för att minska arbetslöshet.

Men den dåliga ”nyheten” är att utanförskapsområden med den nya genomarbetade definitionen finns i stort sett över hela landet. I Kalmar län märker två områden ut sig särskilt, dock utan att hamna på ”värsta listan”. Det är Hultsfreds södra tätort som uppmärksammas för tre ”utmaningar” och med en ännu större problematik, Kungshall i Nybro, som kategoriseras i gruppen med ”tre särskilt stora utmaningar” utifrån parametrarna.

När polisen utarbetade listor över utsatta och särskilt utsatta områden möttes det med kritik. Kategoriseringen påstods leda till att områden stigmatiserades och därmed blev än mindre attraktiva. I själva verket var det tvärtom.

Listorna fick inte bara konsekvensen av att problem uppmärksammades utan det ledde också till att kommun och statliga myndigheter tvingades att lägga i en högre växel mot de lokala problemen, i form av arbetslöshet, segregation och kriminalitet. Det gick inte längre att skönmåla, det gick inte längre att möta problem med tystnad.

Nu hamnar fokus på många mindre kommuner i Sverige som tog ett stort ansvar under de stora invandringsåren. Hultsfred och Nybro är nu inga undantag på listan utan blott två av många mindre kommuner med utanförskapsområden som listas.

Det var i kommuner som Hultsfred och Nybro som det fanns tomma lägenheter som möjliggjorde ett stort mottagande. Under dessa år präglades också det offentliga samtalet av en debatt med utgångspunkten att kommuner med befolkningsminskning var i behov av en stor asylinvandring för att lösa den demografiska utmaningen. Det var en snurrig logik då som helt saknade stöd i forskning och den ter sig absurd i dag.

Många av de mindre kommunerna som finns med på listan har ju också andra komplexa problem, som hänförs sig till det som kallas konflikten stad-land. Det rör sig om svagare resultat i skolan, om sviktande arbetsmarknader och låga skatteintäkter. Det är kommuner som också ska störa totalförsvarsförmågan i termer av beredskap och som ska arbeta med grön omställning.

En poäng med sammanställningen är att den riktar blicken mot de verkliga problemen, alltså den bristande integrationen, istället för att peka på boendesegregationen i sig som problemets kärna. Det är ett litet steg framåt. Finns inte underlaget kan aldrig rätt beslut fattas. Den som tonar ned problem är också ointresserad av lösningar. Klarspråket från myndigheterna sätter därför tryck på de aktuella kommunerna, men det lägger också grund för konstanta uppföljningar av utvecklingen i skolan, på arbetsmarknaden och för brottsligheten. Faktorer som faktiskt går att påverka. Trots allt både i Nybro och Hultsfred.