Nu väntar fyra svåra år med Donald Trump
Det amerikanska presidentvalet kan beskrivas i termer av en jordskredsseger för republikanernas presidentkandidat, den tidigare presidenten Donald Trump. Republikanerna tar hem majoriteten också i kongressen och i senaten. Trumps makt blir enorm.
Donald Trump har vunnit stöd på bred front. Florida, länge en vågmästarstat, är numera en solid republikansk stat. Den så kallade blå väggen, Demokraternas tidigare säkra stater i norr, krackelerade. Tidigare blå valdistrikt målas röda på den politiska kartan. Och Trump gick även starkt i traditionellt starka fästen för Demokraterna, på östkusten och i storstäderna. Och framför allt röstade alltfler latinos denna gång i mycket högre utsträckning på Trump än i tidigare val. Demokraterna ser således ut att ha förlorat grupper som betraktats som kärnväljare till Trump, något som ser ut att ha bidragit till det stora bakslaget.
Det är lätt att nu glömma bort att demokraternas kandidat, Kamala Harris, trädde in i valrörelsen så sent som i somras sedan sittande presidenten Joe Bidens stöd i opinionen kraftigt dalat. Hon valdes heller inte i ett traditionellt primärval och var inte någon självklar kandidat. Haris hade en uppförsbacke från dag ett. Den starka uppbackningen från etablissemangsaktörer i medier och från kändisar är inte bara en fördel utan distanserar också partiet från stora väljargrupper. Och få om någon kandidat kan vinna ett presidentval om vederbörande förknippas med sin impopulära företrädare.
Men om frågor som Ukrainas framtid eller hot mot demokratin är centrala för många som betraktar amerikansk politik från utsidan har valrörelsen i hög grad handlat om migration och ekonomi. I en sådan kontext kan även en valförnekare, lögnare och dömd brottsling vinna ett val.
”I en sådan kontext kan även en valförnekare, lögnare och dömd brottsling vinna ett val.”
Där hade Donald Trump trumf på hand. Inte för att Trump haft svaren. Hans ekonomiska politik underkänns av bland annat i stort sett samtliga nobelpristagare i ekonomi. Tullar och handelshinder har aldrig skapat rikare nationer.
I alla val spelar dock konjunktur, reallöner och framtidsförhoppningar in. Sittande politiker vinner inte val utan ha att konjunkturvinden i ryggen. Det gav Trump en fördel.
Migrationspolitiken å sin sida består av tom och hårdför retorik. ”Jag ska ordna det”. I ett läge där Demokraterna länge tonade ned den illegala invandringens stora problem för det amerikanska samhället spelade Trumps egentliga policy –i den mån den ens finns – dock mindre roll.
Trump har adresserat verkliga problem. Osäkerhet, oro och social oordning vilket präglar det amerikanska samhället har fått stora väljargrupper att attraheras av Trumps löften om stabilitet och kontroll. Det är ett auktoritärt svar på samhällsutmaningar som tilltalar i de kriser som präglat både stad och land i USA. Det är ett svar som är innehållslöst eftersom Trump under sin förra mandatperiod undergrävde förtroendet för ordningens institutioner i USA; som domstolar och den federala polisen.
”Men poängen är att det är ett svar i en tid när den stora majoriteten av USA:s väljare anser att landet är på väg åt fel håll.”
Men poängen är att det är ett svar i en tid när den stora majoriteten av USA:s väljare anser att landet är på väg åt fel håll.
Trumps inbrytning i minoritetsgrupper kan verka förvånande men ska sannolikt ses utifrån samma perspektiv. Republikanernas patriotism har ställts mot demokraternas identitetspolitik. Minoritetsgrupper som vill bli ”amerikaner” har tilltalats av Trumps flaggviftande patriotism framför Demokraternas betoning av grupptillhörigheter. Så lyckas egendomligt nog Trump skapa en elektoral bas bestående av motstående grupper, som de vita amerikaner - från rostbältets män till kristna evangelikaler - som räds att förlora sin historiska ställning som majoritetsgrupp i landet och de etniska grupper som ses som utmanare och av vissa inte som ”etniska amerikaner”.
Donalds Trumps hårda retorik, hans lögner och enkla lösningar är svåra att bemöta. Men strategin från Demokraternas sida som visserligen övergavs sent i valrörelsen att vara ”anti-Trump” var otillräcklig. Val vinns med visioner, förtroende och ledarskap.
Vad väntar nu?
Trump ska analyseras mer utifrån vad han gör än vad han säger. I vilket fall väntar en oroande tid. Trumps ”America first” är synonymt med svagare stöd för den liberala världsordning som USA självt byggt upp. Det är goda nyheter för Moskva som väntar sig att Trump kommer att minska uppbackningen av Ukraina. Det är mycket dåliga nyheter för Ukraina, för Europa och för världsordningen. Det är farliga år som väntar.
En minst lika stor risk är att den populism som Trump personifierar normaliseras. Den är lika med förakt för regler, lagar, folkvalda och etablerade medier. Det vrider om den politiska skalan och stärker populister långt bortom USA:s gränser. I vart fall om inte lärdomarna dras av varför USA valet gick som det gick.