Nej till indoktrinering i skolan

Något som förståeligt nog väckt starka kritiska reaktioner. Vad det i praktiken innebär är ju att skolan kommer torgföra ideologiskt färgade teorier som vore det en fråga om fakta – och inte som en presentation av konkurrerande teorier, på det sätt som annars hade kunnat vara tänkbart. Se till exempel på hur man inom samhällskunskapen kan jämföra konservatism, liberalism och socialism. Att lära sig om olika ideologier i jämförande studier är en sak. Att indoktrineras är något helt annat.

Extra bisarrt blir det när man tänker på hur en del gymnasieskolor annars är så pass vaksamma mot politisk påverkan att man till och med bannlyser politiska ungdomsförbund från att närvara på skolorna – en verksamhet som ju egentligen bidrar till att göra eleverna bekanta med demokratin.

Orden om att sila mygg och svälja kameler gör sig påminda.

Den planerade kursen har förvisso ett gott syfte, om man ska tolka det välvilligt. Tanken är att elever ska få kunskap för att analysera maktordningar i samhället, och hur normer påverkar våra liv. Att det finns maktordningar, och att normer har en viktig betydelse, är helt riktigt. Sedan kan man som privatperson tycka att normerna är positiva eller negativa, eller rentav vilja ersätta existerande normer mot nya normer.

Men teorierna som kursen bygger på, och som genomsyrar hela ambitionen, är inte särskilt neutrala. En av kursens tyngsta kritiker är Anna-Karin Wyndhamn – som disputerat i pedagogiskt arbete, och bland annat har varit anställd vid Nationella sekretariatet för genusforskning. Hon har framfört att undervisningen kommer att präglas av queerteori, normkritik, intersektionell teori och genusteori och att ”idéerna kommer inte att frigöra eleverna, utan snarare fjättra dem vid idéer att man är sitt kön och sin hudfärg”, medan individens valfrihet och preferenser borträknas.

Och det verkar som att Skolverket själv har svårt att stå upp för sin kurs. I Studio Ett vägrade myndighetens representant att delta i ett samtal med Wyndhamn. I stället spelades ett klipp in på förhand, som Wyndhamn senare fick kommentera. Ett undvikande beteende som är talande.

Som Wyndhamn sammanfattade det hela är detta fråga om politisk fostran, inte bildning. Som sådant har det ingen plats i skolan. En lärare ska undervisa, inte predika. Tillbaka till ritbordet!