När försvarsviljan är hög kan Hemvärnet inte mobilisera
Hemvärnet har om uttrycket tillåts närmast bombarderats med ansökningar under de senaste åren. Länge hörde årligen omkring 4500 personer av sig till denna del av försvaret. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina skickade 29 000 personer in en ansökan. Och intresset är fortsatt högt. Under de fem första månaderna i år sökte 6350 män och kvinnor enligt tidningen Hemvärnet.
Ett angenämt problem kan det tyckas. Men den förväntade tillväxten har uteblivit. Häromdagen uppmärksammade SVT Småland en Växjöbo som tröttnat och dragit tillbaka sin ansökan sedan Hemvärnet inte hörts av. Kön uppges uppgå till 35 600 personer och det är långt kvar till målet att antalet hemvärnssoldater ska uppgå till 29 000.
När Hemvärnet – en hörnsten i det svenska försvaret – misslyckas med att växa handlar det således på det stora hela taget inte om någon bristande försvarsvilja hos medborgarna utom om någon slags propp som står i vägen i den egna organisationen.
Det är säkerhetsintervjuerna som pekas ut som boven i dramat. En sökande ska nämligen intervjuas i den egna bostaden av en särskilt utbildad hemvärnssoldat. Det är en del av prövningen som rimligen har kommit för att stanna. Hemvärnsförbanden är i dag mer avancerade än tidigare och det ställer också högre krav på rekryteringen. En lämpligare lösning är att som vissa förband ta en kontakt med den sökande före intervjun och ”sondera terrängen” genom att tala om vad som förväntas och krävs av en hemvärnssoldat år 2024.
Till Hemvärnets försvar ska här sägas att en och annan då drar tillbaka sin ansökan. Ja, rätt många går, visar det sig, inte ens att nå per telefon eller mejl. Eller så uppstår förhandlingssituationer om kallelser till intervjuer och introduktionsutbildningar. Det finns alltså viss luft i ansökningsballongen. För den som helt saknar militär bakgrund själv eller inom familjen framstår en order om inställelse som något okänt. Vår tids individualism är ibland svår att förena med den militära verksamhetens uttryckliga order om tid, plats och utrustning.
”Söktrycket visar dock sammantaget på engagemang och försvarsvilja”
Att åtagandet i hemvärnet inte är någon baggis kanske heller inte stått klart för alla. Ett engagemang i den nationella skyddsstyrkan är numera lika med 4-15 dagar av övning per år. För somliga betydligt mer.
Organisationen har utvecklats. Där finns underrättelsekompanier som rekryterar veteraner med erfarenhet från insatser i Afghanistan och Mali. Sida vid sida med fältkockar och skyttesoldater arbetar nu drönarpiloter och experter på biologiska stridsmedel. Ett engagemang är ett allt större åtagande i tid, kraft och naturligtvis i framtida risktagande.
Söktrycket till hemvärnet vittnar därför om både folkförankring och försvarsvilja. Det är är faktorer som brukar beskrivas som avgörande utifrån erfarenheterna från kriget i Ukraina. Som om försvarsförmågan brett ska öka måste tas tillvara.
