Moské inget att folkomrösta om

Nej, valet av plats Kalmars tilltänkta moské var inte den optimala. Att folkomrösta om saken vore dock dyrt och omständligt. Men att bygga bort välbehövliga grönområden i klimatförändringarnas tid framstår inte som särskilt genomtänkt.

Grönområden är inte bara platser med naturvärden som kan fungera som trevliga parker för de boende, de bidrar också till att hålla temperaturerna i städer nere. De kan dessutom vara behjälpliga genom att reglera vatten när städerna allt oftare kommer att utsättas för sådana skyfall som dem Europa har fått uppleva denna sommar.

Det finns alltså flera legitima anledningar till att vara försiktig med användandet av grönområden generellt sett, oavsett om det gäller en moské eller något annat.

Sådana resonemang bör inte misstänkliggöras. Att beskylla sådana invändningar för att egentligen handla om moskén som sådan, som majoriteten gjorde förra året när Kalmaralliansen och Sverigedemokraterna yrkade avslag på förslaget om markreservation, är att blanda bort korten.

Det handlar inte om grumliga, islamofoba motiv utan om att – som Hanne Lindqvist (M) formulerade det i höstas – ”denna platsen är inte det bästa alternativet”.

Det bör inte heller ignoreras att det i de protester som stund efter annan dyker upp mot moskébyggen runtom i Sverige finns element som agerar utifrån ren och skär islamfientlighet. Det kommer alltid att finnas vissa för vilka varje förslag kommer att vara fel plats.

Men att ett religiöst samfund får för ändamålet byggda lokaler att samlas i är inget att rädas, tvärtom. Med en regelrätt moské slipper man källarmoskérna med deras trängsel och brandrisker. På samma sätt som med kyrkor, synagogor och andra tempel underlättar en ordentlig moské för interaktion med det omgivande samhället – till exempel studiebesök – jämfört med de mindre tillgängliga källarmoskéerna.

Apropå den senaste tidens heta debatter om koranbränningar, yttrandefrihet och säkerhet tål det att även i fråga om religiösa byggnader tänkas på det argument som den svenska yttrandefrihetens fader, prästen Anders Chydenius, använde när han även argumenterade för större religionsfrihet.

Han ansåg bland annat att om samhället öppnade upp för medlemmar av andra trossamfund så de kunde fira regelrätta gudstjänster och ta del av sin religions undervisning och själavård, så skulle det främja samhället och sedligheten.

Man ska i och för sig inte vara naiv. Svensk islam har inte i någon uniform bemärkelse utvecklas i den riktning som vissa hade hoppats.

Det finns både moderat islam såväl som islamism i Sverige. När Islamiska staten härjade som värst åkte mängder av svenska muslimer ned för att stödja dem, och här i Sverige har vi de senaste åren sett exempel på både hedersförtryck, terrordåd, upplopp, och islamistiska desinformationskampanjer understödda från utlandet. Så sent som denna vecka höjdes terrorhotsnivån i Sverige från tre till fyra på den femgradiga skalan.

Att moderat islam i Sverige får överhanden gentemot de islamistiska grupperingarna är av stor vikt. För att en sådan utveckling ska ske är det också nödvändigt att svenska moskébyggen som det i Kalmar finansieras av de egna medlemmarna, och inte av utländska auktoritära stater med det riskabla inflytande som medföljer. Då kan Kalmarmoskén bli en del i bygget av svensk islam.