Makten vann över pakten

I går under den sena eftermiddagen sprack förhandlingarna om jobbpakten. Det är ett nederlag för regeringen, för arbetsmarknadens parter, men framför allt för de ungdomar som möts av arbetsmarknadens höga trösklar.

Ledare • Publicerad 30 januari 2013

Mycket talar för att ungdomsarbetslösheten i Sverige kommer fortsätta att vara högre än i omvärlden helt oberoende av konjunkturläge. Möjligheten som fanns att införa introduktionsavtal där arbete skulle kunna varvas med studier under 25 procent av tiden ser ut att ha gått förlorad.

Frågan är varför en uppgörelse inte kunde ros i hamn när alla parter skulle kunna komma ut som vinnare. Den svenska modellen skulle få en förstärkt legitimitet. Facken skulle ha fått en uppgörelse om a-kassan som rimligen också inkluderade fackligt huvudmannaskap och näringslivets vinst vore enklare anställningsvillkor. Regeringen hade dessutom inlett förhandlingarna med en U-sväng i fråga om de differentierade a-kasseavgifterna.

Annons

Optimismen och sammanbrottet känns igen. 2009 sprack förhandlingarna om ett nytt huvudavtal. Förväntningarna var astronomiska med tanke på att erfarna förhandlarna själva båda hade möjligheten att kröna sina karriärer med en stor framgång innan pensionen väntade. Denna gång betraktades motsatsen som en fördel: ledningarna för de stora löntagarorganisationerna är nya och behöver inte ta hänsyn till tidigare beslut. Det räckte uppenbarligen inte.

Sammanbrottet vittnar också om något av den svenska modellens baksida. Jobbpaktens idé var inte en uppgörelse i riksdagen mellan partier utan tanken var att förhandlingar i slutna rum mellan regering och arbetsmarknadens parter skulle resultera i ett nytt Saltsjöbadsavtal. Finansminister Anders Borg deklarerade också att förhandlingarna kolliderat med avtalsrörelsen: Frågor som riksdagen på väljarnas uppdrag ska besluta om sammanblandas med frågor som arbetsmarknadens fria parter har att bestämma över. Förhandlingarna om avtal, a-kassa och visstidsanställningar går in i varandra. Enligt Svenskt Näringslivs gav LO dödsstöten till jobbpakten när frågor som pensioner och arbetsrätt slängdes in som förhandlingskort, ultimativa sådana. Maktintresset tog över.

En begränsad pakt hade kunnat bli en uppgraderad svensk modell. En för bred pakt hade sannerligen inte varit någon demokratisk idealmodell. Exempelvis (återhållna) lönekrav från endera parten som del i ett förhandlingsspel ska naturligtvis inte i slutänden kunna påverka propositioner från regeringen eller lagstiftning i riksdagen.

Medan maktintressena träter om vem som slog in spiken i förhandlingskistan lär ungdomsarbetslösheten bara öka.

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons