Likhet för lagen också för konvertiter
Migrationsverkets handläggare möter sällan för att inte säga aldrig respekt för det arbete som utförs.
Avslag på asylansökningar får ofta stor uppmärksamhet och tjänstemännen anklagas för bristande förnuft eller till och med avsaknad av humanism. Att myndigheten har en plikt att utreda varje fall tycks ibland vara ett okänt faktum. Det gör personal under straff och disciplinansvar. I svensk förvaltningstradition ställs extra höga krav på avslag.
Den som får ett avslag kan ju också överklaga. Att den sökande har rätt till ett juridiskt biträde ger både bifall och avslag stark legitimitet.
Det betyder inte att problem saknas. När den märkligt nog nedläggningshotade myndigheten Statskontoret granskar den rättsliga kvaliteten i Migrationsverkets beslut understryks problematiken kring enhetligheten i beslut och rättssäkerhet för två grupper, hbtqi-personer och kristna konvertiter.
Gällande hbtqi-personer noteras att den asylsökande som hänvisar till ett begrepp som skam i samband med sin upptäckta sexuella identitet i högre grad än andra får ett bifall på sin ansökan.
När det gäller kristna konvertiter visar Statskontoret förståelse för den komplexa bedömningen som Migrationsverkets handläggare står inför vid en asylprövning av en konvertit. Men brister nämns, som att dessa komplexa fall inte alltid handläggs av rutinerade tjänstemän och att ”västerländska stereotypa föreställningar hos handläggarna” också påverkat bedömningar av enskilda fall. Det betyder bland annat att handläggare ställt komplexa kunskapsfrågor om Bibeln eller kristen tro till den asylsökande istället för att bedöma inre känsloprocesser. En annan stereotyp bild är att kristendomen är en majoritetsreligion som hör västerlandet till. Denna normkritiska ansats skymmer det faktum att fe flesta i världen som förföljs av religiösa skäl är just kristna.
Obekväma frågor måste ställas till den som säger sig ha skyddsbehov. Även till den som säger sig ha sett det kristna ljuset. Den asylsökande har ett juridiskt upplysningsansvar och ska kunna avge ha en sannolik berättelse. Men att Migrationsverkets i alla fall tidigare bedömningar präglats en religiös analfabetism ter sig klart. När tjänstemännen på myndigheten efterlyser mer utbildning för att hantera dessa fall, liksom hbtqi-relaterade ansökningar, är det något av ett misslyckande för ledningen. Problematiken med att bedöma gruppernas skyddsbehov är ju långtifrån ny.
”För Migrationsverket är detta en större plump i protokollet.”
För Migrationsverket är detta en större plump i protokollet. Statskontoret visar också på brister som förekommer. Det är exempelvis lättare att få bifall på sin ansökan i region syd- där Kalmar län ingår. än i region nord. Det är också vanligare att ett beslut i region Syd ändras eller skickas tillbaka från Migrationsdomstolen än om beslutet fattats i region Nord. En orsak uppges vara att myndigheten prioriterat handläggningstider och produktivitet framför kvalitet.
De bristerna får dock inte etiketten systematiska av Statskontoret. Migrationsdomstolen ändrar fem procent av de överklagade besluten och återförvisar fem procent. Den statistiken får ingen jurist att höja på ögonbrynen.
Men de höga krav vi alltid ställer på förvaltning och domstolar gällande rättssäkerhet gäller självfallet också bedömningen av grupper som konvertiter. Ja det är till och med hanteringen av grupper som denna som visar hur vi om samhälle förhåller oss till värden som rättssäkerhet och likhet inför lagen.
