Kluvna argument för statligt ägande av OKG

Helt lätt är det inte att hänga med i svängarna. För några veckor sedan avvisades förslaget om statliga lån till ny kärnkraft. Nu föreslås istället att staten antingen via helstatliga bolaget Vattenfall eller som direkt ägare ska ta över kärnkraftverket i Oskarshamn.

Bakgrunden är att huvudägaren Uniper som togs över av tyska staten efter energikrisen är till salu. Uniper har nu inte varit någon entusiastisk ägare för den kvarvarande reaktorn på Simpevarp. På hemmaplan har bolaget varit en utförare av en exempellös fiaskoartad energipolitik, som drivit upp priserna på el tidvis också i Sverige. Det ligger något ologiskt i att ett bolag som avvecklat kärnkraft på hemmamarknaden driver kärnkraft i Sverige.

Hellre statlig kärnkraft än ingen baskraft kan tyckas.

Men OKG har ju också en minoritetsägare, Fortum, som också är delägare i Ringhals och ägare av kärnkraft i den forna östra rikshalvan. Ett krav på svenskt och statligt kontrollerat ägande av landets största reaktor utesluter märkligt nog Fortum som huvudägare. Varför då? undrar man.

Det skulle också ge Vattenfall och den svenska staten något av en monopolsituation som huvudägare till samtliga svenska reaktorer. Detta efter det att korsägandet av den svenska kärnkraften i åratal diskuterats som ett problem. Denna specifika energisektor mår också bra av konkurrens och ägarspridning.

Sannolikt är det också att en reduceringen av branschen till en egentlig aktör skulle försvåra nyetableringar av reaktorer. Den som kontrollerar marken kring Simpevarp har ju exempelvis möjligheten att blockera nya konkurrenter från att bygga en ny reaktor på platsen.

Nu ska nog utspelet ses mer som grundat i en annan debatt än i frågan om kärnkraftens framtid. Oron i världen i allmänhet och Fastlands-Kinas kontrollerande ambitioner på område efter område har blivit ett nytt argument som Socialdemokraterna använder för offentligt ägande.

Försvarsföretaget Saab var det första exemplet. Trots att modellen med privatägd försvarsindustri tjänat oss väl genom innovation och lägre priser sedan 1937. Liknande långsökta resonemang fördes för en tid sedan om sociala HVB-hem som av säkerhetsskäl borde ”kommunaliseras”. Och nu används säkerhetsargumentet också för kärnkraften.

Det är ett kluvet argument eftersom det finns en ny lag som reglerar utländska uppköp av samhällsviktig verksamhet. Sådana affärer ska beredas av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) via en lag som har stöd i EU-förordning. Någon oro för att reaktorer och försvarsindustri ska falla i Pekingregimens händer är således inte motiverad. Nog borde man kunna hoppas på en mer konstruktiv energipolitik från det största oppositionspartiet.