KLT, kolet och gasen

Förhållandet är inte okänt, och det gäller inte minst inom miljö- och klimatpolitiken: Alltför ofta gäller det att göra saker snabbt och tydligt, snarare än att försäkra sig om att det fungerar.

Riktigt vad problemet har varit är fortfarande oklart, och bussarna tycks ha varit godkända och registrerade. Länstrafiken KLT skyller på att de handlar upp och ställer krav, och det stämmer, men i detta fallet var kravet i princip att man skulle köra ombyggda och modifierade Fiat Ducato-bussar. Trots upphandlingen ligger därmed ansvaret tungt på KLT.

Att alternativa bränslen har sina risker vet vi. Även vätgasbilar är olycksdrabbade, och elbatterier för fordon kan ta eld och få fordonet att brinna upp. Gasbussar har haft sina problem där de införts, men oftast inte allvarligare än att regnvatten läckt in via gasaggregat på taket – obehagligt för resandekomforten men inte farligt.

Risker finns förstås även med traditionella diesel- och bensinbussar.

Att en del oförutsedda händelser sker när man försöker ta ett tekniksprång och lämnar en beprövad teknik är inte ovanligt. Men risktagandet måste vara begränsat, inte minst när allmänheten ska utsättas för riskerna.

Däremot är det alldeles rätt att arbeta för att ställa om från fossildriven trafik till andra energislag. Biogas är här ett intressant alternativ som också bidrar till att utnyttja sopor; samhället blir resurssnålare. För att använda energi från ett utbyggt kärnkraftsprogram är då ren eldrift, kanske i en ledning i en väg, en annan är att låta elen användas för att skapa vätgas som sedan driver fordon.

Men man skall alltså inte låta de goda intentionerna ta över från det sunda förnuftet.