Klimatpolitiken ska inte avgöras av domare

Den ena stunden rättfärdigas civil olydnad utifrån någon nödvärnsrätt. Kritiken från miljöjurister mot hårda straff för dömda miljöaktivister är stenhård.

Den andra stunden agerar miljörörelsen i domstolen för att stämma staten eller företag för brott mot klimatlagar.

Det senare har blivit ett vanligt verktyg under de senaste åren. I rådande stund väntar jurister och politiker på om Högsta domstolen ska ge grönt ljus för den stämning som ett par hundra personer lämnat in vid Miljödomstolen i Nacka tingsrätt mot den svenska staten för påstått brott mot klimatlag och Europakonvention.

För denna grupp blev förmodligen en överrätts avgörande i Nederländerna därför en kalldusch. På tisdagen rev en domstol i landet upp den mycket uppmärksammade domen mot oljebolaget Shell, för bland annat brott mot Parisavtalet. I den tidigare domen fick bolaget ansvar för inte bara sina egna koldioxidutsläpp utan också sina kunders. Avgörandet kom att fungera som en inspirationskälla för den nya domstolsaktivismen.

Framgångarna i domstolarna har dock varit varierade. I en uppmärksammad process i Norge avvisades stämning mot den norska staten av den Högsta domstolen. Europadomstolen gav dock en grupp kvinnor i Schweiz rätt i ett klimatmål i landet. I

I Sverige har glöden hos rättsaktivisterna dock inte svalnat. Naturskyddsföreningen som hittills mest deltagit i rättsliga processer som överklagande part på lokal nivå har anmält Sverige för brott mot EU:s klimatmål till EU-kommissionen. Det skulle i teorin kunna leda till stora böter för den svenska staten. Beslut om böter för ett medlemsland är nu tämligen ovanliga. Men ska alltså inte uteslutas. Domstolsaktivismen ser således ut att flytts in i den mer etablerade miljörörelsen.

Om det råder brist på självreflexion när det gäller paradoxen med att ena dagen bejaka civil olydnad för att andra dagen se lagen som den yttersta rättvisan så saknas all diskussion när det gäller rättsaktivismens följder.

Den bristen delar för övrigt klimatrörelsen med delar av högern som länge just hyllade överflyttningen av makt från folkvalda politiker till domstolar. När domstolarna dömde ”fel” upphörde dock engagemanget.

I frågan om målet i Nacka slog Justitiekanslern JK som är statens advokat tydligt fast att ”det demokratiska statsskicket begränsar domstolarnas makt att bestämma över riksdag och regering.” Som klimatlagen skrevs var syftet aldrig att makt skulle föras över från folkvalda till domstolar. Lagrådet gav också lagen rött ljus. Ändå drevs den igenom. Denna del av den gröna rörelsen driver igenom en juridifiering av folkstyret där domstolar och inte riksdagens kammare, som består av folkets representanter, ställer regeringen till svars för besluten. Det rimliga i en demokrati är att politiker röstas bort, istället för att domstolar förklarar att politiska löften inte nåtts.

Demokratin riskerar att försvagas. Men också miljöarbetet. Svensk miljörörelse har varit lika med folkrörelse, med medlemskap och med engagemang. Nu sker istället en professionalisering som inriktas på lobbyarbete och juridiska processer som är mer intresserade av att påverka jurister än att skapa opinion hos medborgarna. Så kan även gynnande domar i slutändan bli pyrrhussegrar för klimatrörelsen. Och för miljön.