Kalmarmajoriteten ger dubbla budskap om statsbidragen

När Johan Persson, kommunstyrelsens ordförande i Kalmar, 2017 presenterade den nationella landsbygdsutredningen förordades att riktade statsbidrag borde ersättas med generella.

Tidigare ordföranden för Region Kalmar, Anders Henriksson, leder idag Sveriges kommuner och regioner som återkommande kritiserar statens styrning av kommunerna. Flera tunga utredningar från Statskontoret och Riksrevisionen har pekat på bland annat att de administrativa kostnaderna för mindre kommuner att söka bidragen är höga och att stöden dessutom förändrar de lokala demokratiskt beslutade prioriteringarna. Statens kostnader är också stora. Bara Skolverket sägs ha sysselsatt över 60 årsarbetskrafter för att administrera statsbidrag till kommunerna.

Men samma kommunpolitiker som brukar kritisera förekomsten av riktade statsbidrag höjer rösten när de avskaffas. När majoriteten i Kalmar kommun, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet, presenterade sin budget ägnades åter åtskillig energi åt att kritisera att regeringen avskaffat det riktade statsbidraget för utökat bemanning vid särskilda boenden liksom för att minska timanställningar. Alltså, riktade statsbidrag är fel i sak, men när kommunen får pengarna är de istället rätt. ”Regeringen har svikit” som det uttryckets av kommunalrådet Liselotte Ross (V) på pressträffen om budgeten.

Att kommunen får 49 miljoner mindre att röra sig med är naturligtvis ingen liten summa. Till bilden hör dock att kommunsektorn samtidigt gynnas av att pensionskostnaderna f faller med 24 miljarder kronor, vilket påverkat finansdepartementets bedömningar över stödbehovet till kommunerna.

Riktade statsbidrag är heller aldrig eviga. Det ligger liksom i sakens natur. Vän av ordning frestas också att lägga till att denna statliga förstärkning av kommunernas äldreomsorg var en del av ett borgerligt utskottsinitiativ som riksdagen drev igenom 2021 då landet leddes av en socialdemokratisk regering. Socialdemokraterna, Vänstern och Centerpartiet röstade då nej till den särskilda äldreomsorgssatsningen.

Kommunalråden i Kalmar är säkert också medvetna om att de riktade statsbidragen till just äldreomsorgen har utvärderats. ”Bidragen inom äldreomsorgen har ofta saknat ett tydligt formulerat syfte och en officiell behovsanalys”, står det i en färsk departementsrapport om riktade bidrag inom äldreomsorgen.

Riktade statsbidrag må vara ett av ganska få sätt för en regering att styra regioner och kommuner. Men i statsvetenskapen ställs de ofta i motsats till ett fullt kommunalt självstyre, så i litteraturen av exempelvis den framlidne experten i grundlagsberedningen Nils Stjernquist. Andra har pekat på att riktade statsbidrag ökar ”centraliseringsgraden” och stärker statens inflytande över den lokala självstyrelsen medan graden av decentralisering är hög när kommunerna själva bekostar verksamheten. Det logiska för kommunpolitiker – i varje fall för dem som understryker kommunalt självstyre – vore därför att applådera att ännu ett av 155 riktade statsbidrag försvinner. Särskilt Centern brukar ju beskrivas som ett av det kommunala självstyrets bästa vänner.

I grunden finns det ett problem inför väljarna om vem som ytterst ansvarar för välfärden. När majoritetspartierna kritiserar regeringen hör det till bilden att deras egna partier inte själva enigt står bakom någon förlängning av detta statsbidrag eller bakom ökade kommunala generella bidrag. Så ologiskt blir det när man protesterar mot en stödform som man i andra sammanhang tagit avstånd ifrån.