Investera och spara är samma sak
Det finns det stort behov av infrastrukturinvesteringar i Sverige. Bara vägar och järnvägar behöver enligt trafikverket 127 miljarder för att komma i acceptabelt skick. Egentligen behövs ännu mer, och dessutom måste det tillkomma nya väg- och järnvägssatsningar.
Inte minst ett upprustat försvar och planer för Natohjälp kräver att det finns ett bra transportnät.
Till detta kommer energiförsörjningen och omställningen från fossila bränslen som tillsammans kommer att kosta mycket. Det finns fler uppgraderingar som behövs eller redan pågår, som att ersätta eller uppgradera alla de sjukhus som byggdes för 60 år sedan.
Svenskt Näringsliv är tydliga, LO instämmer, politiker i alla partier börjar inse detta. Frågan är, hur ska det betalas?
”Frågan är, hur ska det betalas?”
En hel del behöver prioriteras i den löpande budgeten, men det finns också en annan möjlighet: Att låna till investeringar. Sverige har en låg statsskuld, bland de lägsta i Europa i förhållande till BNP. Långtidsutredningen menade redan förra året att det överskottsmål som gällt skall ersättas med ett underskottsmål. Om man satte detta till 0,5 procent av BNP – drygt 30 miljarder om året – så stannar statsskulden på dagens nivå om 35 procent av BNP. Skulle man tillåta statsskulden att stiga till 40 procent över några år har man ytterligare drygt 300 miljarder, kanske 100 miljarder om året. Lägger man till budgetfinansiering har man en ordentlig penningpung att använda.
Gränsen för vad EU kommit överens om som underskottsgräns är tre procent av BNP, vilket Sverige fortfarande skulle ligga långt under.
Men är inte underskott i statens budget fel, de pengarna kan behövas i ett krisläge? Nu handlar det ju inte att göra av med pengarna utan att investera dem – förhoppningsvis ger satsningarna en ren vinst.
Hade svenska staten använt sig av en balansräkning som ett aktiebolag så är en investering i sig ingen kostnad. När man köper en maskin minskar tillgången på banken men maskinen är värd lika mycket.
Svenskt näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt påpekar att om BNP-ökningen kunde höjas 0,5 procent per år så skulle BNP 2050 vara 1500 miljarder större än om de fortsatte som nu – och skatteintäkterna 500-700 miljoner av dessa. I dagens penningvärde. Något som borde vara ljuv musik för finansminister Elisabeth Svantesson (M), som dock lever upp till ämbetets plikt att vara skeptisk mot utgifter.
När ett antal ledare för LO-förbund i går riktade en uppmaning om ökade samhällsinvesteringar – kuriöst nog riktat till oppositionspartiet socialdemokraterna – underströk de att det kan krävas politisk enighet mellan vad de kallade ”Sveriges två statsbärande partier Socialdemokraterna och Moderaterna”,
Det är inte en orimlig ståndpunkt. Att gå från överskottsmålet är ingen liten sak, ej heller att bereda plats för investeringar i budgeten som helhet.
