Inga experiment med Ulf Kristersson

En tradition har återkommande betonat vikten av systemskiften, stora reformer och omfattande skattesänkningar. Den har haft svårt att vinna val. Och den har varit starkare i den moderata riksdagsgruppen än i moderata kommunkretsar.

Den andra traditionen kan sammanfattas i orden ”inga experiment”, ord från den kristdemokratiske statsmannen Konrad Adenauer i Västtyskland. Här betonas kontinuitet, trohet till institutioner och försiktiga förändringar. Fredrik Reinfeldt anknöt ofta till Adenauers ord.

Ulf Kristerssons tal präglades också av ”inga experiment”, även om orden stod där osynligt mellan raderna i talet. Oppositionsledaren tonade ned förväntningar på framtiden istället för vilket är vanligare under ett valår presentera dyra löften.

Det skattehöjarstopp som Kristersson lanserar kan således ses som defensivt. Reinfeldt/Borg-firman deklarerade för övrigt också inför förlustvalet 2014 att några skattesänkningar inte var aktuella.

Det bör förstås mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen, den privata kostnadskrisen och nya stora kostnader för försvaret. Det så kallade reformutrymmet är minst sagt begränsat. Men prioriteringar av välfärd framför skattesänkningar har också varit något av en internationell trend för kristdemokratiska och konservativa partier. I Kristerssons linje ligger också vetskapen om att Kristdemokraterna kommer att värna välfärd, Liberalerna lär vilja satsa extra på skolan medan Sverigedemokraterna som kallar sig socialkonservativa inte kan förknippas med fiskal konservatism. Ett nedtonat skattebudskap underlättar en gemensam ekonomisk politik.

Och inga experiment-linjen anknyter således också till en traditionell idéströmning inom Moderaterna. Kärnverksamhet först. Väljarna står likväl inför ett skatteval: Vill S-sidan höja skatter lovar Kristerssons lag i vart fall oförändrade. Eller i vart fall sänkt skatt på sparande och på låga inkomster.

Moderat skattepolitik är för övrigt ofta bättre för stora väljargrupper än vad dess företrädare säger. Kristersson pekade på en graf som visar på hur kommunskatterna förändrats och deklarerades att uttaxeringen ”inte bör” höjas. Där var budskapet inte ultimativt, klokt nog.

Och låg- och medelinkomsttagare betalar i verkligheten cirka 25 procent skatt på sin inkomst över hela landet, inte mellan 32-34 procent tack vare jobbskatteavdragen. Det kan också berättas. Inkomstskatterna är lägre än vad många tror.

Kristerssons lag? Ett problem är vad denna koalition ska kallas. Kristersson talar om ”min sida” och ”mitt alternativ”. Det illustrerar i sig att entusiasmen inte är den största för det realpolitiska regeringsalternativ som finns. Understrykande av SD:s politiska bidrag med orden "partiet har i stark motvind stått upp för att vi inte kan öka invandringen om vi ska ha en chans att klara integrationen” framstår också som ett mindre nödvändigt rättfärdigande. SD:s politik är inte det stora problemet, det är motiv och idéer som är det.

Kristersson inledde talet med att ledarskribenter säkert kommer att tycka att talet är visionslöst, medan inga väljare idag efterlyser annat än ordning.

Ja nu har ju Kristersson själv skrivit ledare, i denna tidning. Då som en visionär och förespråkare av systemskiften. Sådana övertygelseetiker behövs. Men inga experiment-linjen utesluter inte aktiv förvaltning och förändring. Därför har den linjen varit så historiskt mycket mer framgångsrik än radikala systemskiften och chockterapier.