Historisk Reinfeldt

När partiledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt i går inledde partiets stämma i Norrköping presenterade han också en historieskrivning över hur Sverige vuxit fram som välfärdsnation och implicit vad Sverige har att lära av historien.

Till de ofta nedtonade berättelserna över hur Sverige gick från att vara en fattig jordbruksnation till en av världens rikaste industrinationer hör 1800-talets frihandelsreformer under Gripenstedts ledning. Men också tidigare lagda fundament, såsom den statsförvaltning som Axel Oxenstierna lade grund till redan på 1600-talet.

Traditionella ämbetsmannaideal från denna tid är en förklaring till att korruption är så ovanlig i Sverige och att tilliten mellan stat och medborgare, och mellan medborgare, är så hög. Till denna berättelse fogade statsministern också migrationens kraft. Sensmoral: Vem bejakar invandring, arbete, entreprenörskap och andan från 1800-talets reformer också i dag. Och vilka gör det inte? Svaret överläts åt åhörarna och tv-tittarna.

Mer kontroversiellt är statsministerns hyllning av Socialdemokratin som den kraft som förde in jämlikhetstänkandet i landet. Minst sagt kontrasterande mot tidigare med rätta utskällda M-program om att partiet införde rösträtten och ledde kampen mot apartheid i Sydafrika.

Gissningsvis kommer frisinnade social­liberaler i den mån de finns kvar i Folkpartiet att protestera mot beskrivningen. Kristdemokrater ser nog också på efterkrigshistorien annorlunda med ett annat perspektiv. Forskning, som professor och stats­vetaren Emil Uddhammar vid Linnéuniversitetet doktorsavhandling Partierna och den stora staten visar också hur högern med liv och lust stundtals deltog i välfärdsbygget.

Men det finns en sund pragmatism i Reinfeldts ledarskap. Moderaterna accepterar i dag de jämlikhetsideal som de facto är historiskt starka i Sverige och Norden. Och som nog har rötter längre tillbaka än till lanserandet av folkhemmet. När regeringen sänker skatten på arbete via jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare sker det utifrån ett värdesättandet av sammanhållning som svensk tradition.

En tidstypisk konservativ attityd handlar inte om att bevara allt det gamla. Som Reinfeldt påpekade var epoken efter 1968 en tid av experiment som sänkte Sverige, ekonomiskt. Avsteget från den långa linjens utveckling blev en parentes, en dyrbar sådan.

Det är, markerade Reinfeldt, med Regeringen Bildt och efterföljande ministärer så inkluderades också Perssonåren som Sverige har upprättats. När statsministern yttrade orden inga fler socialistiska experiment var måltavlan icke nämnda Vänstern och Miljöpartiet samt delar av socialdemokratin - de två förstnämnda partierna är hårt två hårt kopplade till 68-åren. Sensmoral: Vänstern hedrar inte den svenska modellens politik. Det är Alliansen som i dag är bärare av de ideal som gjort Sverige rikt, öppet och fritt. Vänsteråren var ett avsteg, ett stickspår in i en återvändsgränd.

Valrörelsen ser ut att bli en kamp om bilder i en vidare bemärkelse:

Moderaternas och alliansens problem just nu i opinionen är att brister i välfärdens kopplas till regeringen, på ett sätt som sällan skett med Socialdemokratin. Socialdemokratin äger fortfarande problemformuleringsprivilegiet på området; köer eller brister under S-styre förklaras med brister i resurser. Under alliansledning handlar det om (bristande) ambitioner. Historieskrivning och verklighets­skildring ser ut att avgöra nästa års val.