Gör upp med både fusk och sammanblandning
Det var i rapporten ”Missbruk av uppehållstillstånd för studier” som Migrationsverket tidigare i år uppmärksammade att det finns ”starka indikationer” på en omfattande förekomst av att uppehållstillstånd för att studera i stället primärt används för att arbeta. Man varnade också för att personerna i fråga sannolikt utsätts för arbetslivskriminalitet och lever i parallellsamhällen.
Ett av de suspekta mönster myndigheten identifierat är den höga förekomsten av utländska studenter som inte bor där de officiellt studerar. Man tog i rapporten bland annat upp Linnéuniversitetet som exempel, och kunde visa att endast sex respektive fjorton procent av pakistanska studenter som studerar vid Linnéuniversitetet faktiskt bor i Kalmar eller Växjö. Medan hela femtiosju procent bor i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö.
”Migrationsverket tog upp Linnéuniversitetet som exempel, och kunde visa att endast sex respektive fjorton procent av pakistanska studenter som studerar vid Linnéuniversitetet faktiskt bor i Kalmar eller Växjö.”
Det var således inte utan anledning som den borgerliga regeringen under torsdagen presenterade ett uppdrag till Migrationsverket att vidta åtgärder för att stärka arbetet med att återkalla uppehålls- och arbetstillstånd. En rimlig ambition. Uppehållstillstånd ska kunna ges till den som genuint behöver och har rätt till det. Missbruk ska förhindras, uppdagas, och stävjas. Rätt ska vara rätt. Missbruk och felaktiga uppehållstillstånd bidrar till att förvärra integrationsproblemen och försvagar tilltron till migrationssystemet.
Uppdraget, som ska redovisas senast i juni nästa, bygger förvisso på en överenskommelse mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna. Men att det senare partiets vice partiledare framträdde på pressträffen tillsammans med migrationsministern Maria Malmer Stenergard (M) var en fortsättning på det oskick som var så vanligt under den socialdemokratiska regeringen. Då kunde det återkommande ske att fackliga representanter från LO höll gemensamma pressträffar med regeringen, ett format som luckrade upp gränsen mellan regering och civilsamhälle.
I det nu aktuella fallet rörde det sig förvisso om en företrädare för ett samarbetsparti, för vilket dessutom invandringspolitiken är hjärtefrågan. Men det är regeringen som styr riket och som ger Migrationsverket dess uppdrag. Att någon utanför regeringen står i en talarstol märkt ”regeringen” och presenterar uppdraget blandar ihop rollerna. Inte helt olikt den både av socialdemokraterna och de borgerliga nyttjade lösningen med tjänstepersoner i regeringskansliet tillhörande partier utanför regeringen. Två fenomen som luckrar upp gränserna.
