Globalisering mot terrorism

Ibland talas det som om det först var i och med terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm 2017 som Sverige drabbades av den islamistiska terrorismen, men det är inte sant. Redan under attentatet den elfte september 2001 så gick ett svenskt liv förlorat, en ung kille från Göteborg som flyttat till New York för att följa sina drömmar. Han förtjänar att kommas ihåg.

Det har gått nästan ett kvarts sekel sedan den ödesdigra dagen, men hotet från terrorismen och kampen mot densamma är långt från över. Trots att en hel generation har hunnit födas och växa upp sedan tvillingtornens fall, så pågår fortfarande kriget mot terrorn.

23 år är en lång tid, men när man betänker hur vi fortfarande lever i skeenden som tog sin början strax efter millennieskiftet svindlar tanken. Krigen i Afghanistan och Irak, i vars skugga ”generation Z” vuxit upp, må vara över – men vad som många hoppades skulle bli en kort historia sträcker sig rakt in i vår tid.

Det var först 2021 som kriget i Afghanistan avslutades. Den svenska insatsen i landet pågick ända från 2002 till det sista året. För USA:s del slutade det i ett kaotiskt tillbakadragande. Nu har talibanerna åter satt sina klor i landet vars befolkning ånyo lever under extremistiskt förtryck. Och så sent som förra veckan meddelade talibanerna att man bryter med FN:s Afghanistanuppdrag som varit verksamt i landet sedan 2002.

Irakkriget slutade förvisso redan 2011, men följdes av det irakiska inbördeskriget i vilket den extremistiska terrororganisationen islamiska staten (IS) kom att växa sig starkt – och som lockade till sig anhängare från bland annat Sverige. Organisationens förtryckande kalifat må ha utplånats, men den blodtörstiga organisationen som sådan lever kvar. När två svenskar sköts till döds i Bryssel förra året var gärningsmannen en anhängare till IS.

Det var också IS som planerade att slå till mot den populära sångerskan Taylor Swifts konsert i Wien förra månaden. Att islamisterna föraktar västliga kvinnors frihet liksom västerländsk kultur är bekant sedan tidigare. I deras ögon var detta ett perfekt mål.

Tack och lov stoppades attacken, terroristerna greps dagen innan och konserten ställdes in. Hon själv kommenterade saken med att man får vara tacksam att det nu är en inställd konsert som sörjs, istället för förlorade liv. Men hon lade också till att hon har fyllts av ”en ny sorts fruktan.”

Det kunde ha slutat i ett blodbad utan dess like. Enligt offentligt kommunicerade uppgifter från CIA:s biträdande direktor förra veckan hade IS planerat att döda flera tiotusentals personer i publiken, som till stor del bestod av unga kvinnor.

Hade man lyckats så hade det blivit den dödligaste terrorattacken i historien, utan motstycke. Inte ens under elfte september-attentatet dödades så många; det är den hittills dödligaste terrorattacken genom tiderna med nästan 3 000 offer.

Tack vare samarbete med den amerikanska underrättelsetjänsten kunde islamisternas planerade Wien-massaker hejdas innan den påbörjades. Vikten av sådana goda – livsnödvändiga! – internationella samarbeten glöms ofta bekvämt nog bort när radikala populister både till vänster och höger slentrianmässigt förkastar globaliseringen.

Det finns godhet och det finns ondska. Ibland är saken så enkel. Denna gång lyckades de goda stoppa de onda. Tacka globaliseringen för det.