Förändring skapas i tråkiga partilokaler
All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Regeringsformen är tydlig, men ofullständig. Snarare utgår all makt från partistämmorna. Och när medlemsantalen fortsätter att dala så innebär det ytterst att färre personer bestämmer över fler.
Liberalerna har tappat en tredjedel av medlemmarna mellan 2022 och 2023 och räknar nu 9 800 medlemmar i rullorna. Faktum är att alla partier blöder. Värst i absoluta tal är det för Sverigedemokraterna, som backade från 35 800 till 30 400 medlemmar. Just detta tapp ska dock inte överdrivas. Det är taskigt att jämföra med ett valår, då partierna öser oerhörda resurser för att värva nytt folk.
Det är trenden som oroar.
Perioden då flest svenskar var medlemmar i ett parti var mitten av 80-talet. Socialdemokraterna räknade då kring 1,2 miljoner medlemmar – dock på grund av att alla LO-arbetare kollektivanslöts till partiet. Tvångsanslutningen var dock föga moralisk, och främjade i sig knappast ett politiskt engagemang.
Efter kollektivanslutningens avskaffande tidigt 90-tal hade partierna totalt runt 625 000 medlemmar. Efter millennieskiftet var antalet nere på 380 000, och i den senaste redovisningen var bara 248 886 medlemmar i ett svenskt parti. Detta trots att befolkningen ökat med två miljoner under samma period.
Och medlemskap är inte det samma som att engagera sig.
Det är av förklarliga skäl inte tillåtet att föra statistik över vilka som engagerar sig i vilket parti. Men då och då kommer nyheter om att lokalavdelningar lägger ner. Ungdomsförbunden får svårt att rekrytera till sina lokal- och distriktsstyrelser och makten centraliseras.
En tacksam syndabock är skärmarna. När hårt arbetande män och kvinnor kommer hem från jobbet är det ofta mer lockande att jäsa i soffan än att kampanja. Man kan säga att Netflix är ett större hot mot ett parti än de politiska motståndarna. Samma gäller barnen. Sociala medier och scrollande trumfar allt oftare såväl fotbollsträningar som att gå med i ungdomsförbund. Hos ungdomarna pågår också en märklig trend. Allt fler blir aktivister på nätet, samtidigt som färre bryr sig om politik.
En del skuld ligger också hos partierna. I hierarkiska organisationer är det svårt att slå sig in som nykomling. Särskilt på lokal nivå, där konkurrensen inte är lika hög, är det inte helt främmande med rentav gubbvälden. Partister som räknar sina engagemang i decennier vill sällan se deras inflytande ifrågasatt. Den kulturen måste partierna göra upp med om nya medlemmar, särskilt kvinnor, ska få sin röst hörd.
”Partister som räknar sina engagemang i decennier vill sällan se deras inflytande ifrågasatt. Den kulturen måste partierna göra upp med om nya medlemmar, särskilt kvinnor, ska få sin röst hörd.”
En viss typ av personer kommer alltid att söka sig till makten, vare sig den är ekonomisk, kulturell eller politisk. Denna typ är dock sällan den bäst lämpade att styra. Och det enda sättet att mota olämpliga politiker i grind, är att själv gå på möten och rösta bort dem.
