Folkbildningsrådet är inte islamofober
Så kom då till slut det besked som många väntat på – Folkbildningsrådet har beslutat att dra in statsbidraget till det muslimska studieförbundet Ibn Rushd.
Förklaringen från Folkbildningsrådet är att Ibn Rushd inte bedöms ha förutsättningarna som krävs för att kvalificera sig till stödet enligt de nya villkor som gäller. Organisationen är helt enkelt för liten och med för lite aktivitet för att driva ”en verksamhet med hög kvalitet i hela landet.”
Besvikna reaktioner lät inte vänta på sig. Att de närmast berörda känner så är förståeligt. Men när vissa direkt börjar hävda att förändringen skulle bero på islamofobi så blir det svårt att ta kritiken seriöst.
Ibn Rushds förbundschef Anna Waara kommenterar att avfinansieringen är ett steg i ”nedmonteringen av folkbildningen och det svenskmuslimska civilsamhället”.
”Något som också märkts av i Kalmar län.”
Men det är Folkbildningsrådet som självt tagit detta beslut. Det är ingen myndighet utan en ideell förening som representerar studieförbunden – och de är såklart inte ute efter att nedmontera folkbildningen. Det är ett tecken på att systemet fungerar. Det är Folkbildningsrådet som agerar, inte politikerna. Visst är det regeringen som beslutar om storleken på anslagen som ska fördelas, men det är folkbildningen själv som via rådet beslutar om fördelningen. Principen om armlängds avstånd i funktion.
Vad gäller misstänkliggörandena om något slags fientlighet mot islam är anklagelsen helt befängd. Rådets ordförande är Inger Ashing, vd för Rädda Barnen internationellt. Att beskylla henne för att drivas av hat mot muslimer faller på sin egen orimlighet.
Att det är just Folkbildningsrådet som tar denna form av beslut stärker tvärtom folkbildningens legitimitet. Ibn Rushd har under lång tid fått hård kritik för sin verksamhet. Ibland har det handlat om bidragsfusk, ibland om extremistiska kopplingar eller islamistiska inslag.
Det är något som också märkts av i Kalmar län. I början av året avslöjades det att en man i Nybro med koppling till Ibn Rushd hade undervisat om jämställdhet och demokrati – samtidigt som hans egna döttrar omhändertagits på grund av hedersförtryck.
Kritik mot sådana missbruk är inte islamofobi. För islam i Sverige är detta snarare en process som behövs för att värna dess plats i samhället. Det är till godo för landets muslimer. Samhället kan inte se mellan fingrarna med grupper som fuskar med bidrag eller främjar extremism.
