Enighet och solidaritet ger styrka

Budskapet var klart och tydligt. Ett tack till Sverige för det civila och militära stödet. Men också en begäran om ytterligare svensk och europeisk hjälp.

Det lär ske. Om ett fortsatt stöd till Ukraina råder inga delade meningar. S-ledaren Magdalena Andersson (S) framträdde på scenen mer som en minister i en samlingsregering än som en oppositionsledare. I sitt tal uttryckte hon behovet av svensk direktproduktion av ammunition- läs granater - till Ukraina baserade på statliga garantier.

Om detta är möjligt är något oklart. Försvarsindustrin går redan för högtryck i Karlskoga och Örnsköldsvik och det talas även om omställning från civil till militär produktion bland annat vid tillverkaren av jaktammunition, Norma i Åmotfors. Att oppositionen trycker på för vidare stöd är dock ett gott tecken i tiden.

Anderssons understrykande av försvarsindustrins betydelse som militärt verktyg är också en återgång till en traditionell S-linje. Under de rödgröna regeringsåren hanterades istället försvarsindustrin i varje fall i retoriken återkommande som ett problem. Exporten fick inte tillräckligt stöd och investerare följde efter de politiska signalerna och förklarade branschen för icke-hållbar. Ett annat tecken på S-omsvängningen är hur Andersson understryker att det var hennes regering som lämnade in ansökan om Natomedlemskap, som om inte hennes parti benhårt motsatt sig medlemskapet i försvarsalliansen under år.

Samförståndet reflekterar i sig allvaret i det säkerhetspolitiska läget. När underrättelsetjänsterna i Europas huvudstäder inte ser någon eskalering av Rysslands krigföring i Ukraina som osannolik utan talar om en tidshorisont på tre till fyra år till nya angrepp är utrymmet för symbolpolitiska utspel minimalt. När GPS-systemet stördes rejält över Växjö och Kalmar på annandag jul får partipolitiska konflikter vänta.

En slags borgfred råder alltså. Denna enighet är betydelsefull, men samsynen får inte dölja behovet av en fortsatt förändrings- och investeringsprocess av försvaret. Färska siffror visar att Sverige inte kommer upp i målsättningen på två procent av BNP till försvaret år 2025 som tidigare sagt, i varje fall inte om man i BNP-målet exkluderar pensioner och moms. Det ställer krav på både regering och opposition att prioritera försvarsanslag i kommande budgetar.

En annan utmaning för svensk del är hur Sverige ska agera som medlem i Nato. Utrikesminister Tobias Billström (M) underströk i sitt linjetal på söndagen den moraliska dimensionen i medlemskapet. Orden som användes var ”solidarisk allianspolitik”. I det ligger övertygelsen om att en stats utrikespolitik också inbegriper något högre mål än blott det nationella intresset, här handlar det om att bygga säkerhet också för grannarna och för alliansen som helhet.

Nog är det ett perspektiv som i alltför hög grad tidigare saknats i den säkerhetspolitiska debatten där debatten cirklat kring våra egna gränser. Och president Zelenskyj underströk samma ord – solidaritet – i sitt inledande digitala tal: ”Ryssland kan besegras genom att vi är solidariska med varandra”.

Alternativet är mörkret.