En miljon analfabeter är den stora läskrisen
Att vara klok som en bok är få förunnat. Men nästan alla har åtminstone kunnat tillskansa sig innehållet i böckerna. Fram tills nu. Snart riskerar en miljon svenskar vara analfabeter.
Två företrädare för Förläggareföreningen argumenterar i GP (26/9) för att mer pengar borde läggas på att rädda svenskens läsvanor – för att rädda demokratin. Att demokratin skulle vara hotad må vara en överdrift. Men det finns goda poänger i att svaga språkkunskaper gör det svårare att vara en del av samhället.
Men debattartikeln missar den stora läskrisen. Snart är en miljon svenskar funktionella analfabeter. Det innebär att man saknar tillräckliga läs- och skrivförmågor på mellanstadienivå. I Kalmar har SFI-lärare larmat om att de allra flesta elever behöver minst dubbelt så mycket tid att lära sig svenska än vad som erbjuds.
Det är SCB tillsammans med OECD-länderna som genomför undersökningen PIAAC, den största av sitt slag. Och läsningen är nedslående. Resultaten från den senaste mätningen i våras visar på att 780 000*** i Sverige inte hade tillräckliga läsfärdigheter – 13 procent av dem mellan 16 och 65 år. Till nästa mätning, som publiceras i december, spår experter att antalet närmar sig miljonen.
”Sverige har historiskt haft bland den högsta läskunnigheten i världen.”
Sverige har historiskt haft bland den högsta läskunnigheten i världen. Redan på 1700-talet kunde 70 till 90 procent av befolkningen läsa, mycket tack vare kyrkans förhör på katekesens innehåll. När folkskolan infördes i mitten av 1800-talet kunde i praktiken alla läsa, åtminstone hjälpligt.
Några brasklappar finns. Att man är funktionell analfabet på svenska innebär inte att man har otillräckliga kunskaper i modersmålet. Men i Sverige är det svenskan som är relevant. Och utvecklingen går inte att separera från den havererade integrationen och skolgången.
Föds man in i ett invandrartätt område får man sällan samma exponering mot svenskan som i övriga delar av landet. Om barnen inte får språket med modersmjölken så kommer de ligga efter redan på förskolan. Och där är situationen också allvarlig. Majoriteten av förskolorna i socioekonomiskt svaga områden har kvalitetsbrister i personalens språkkunskaper. Situationen förvärras av att lärare med svenska som modersmål flyr.
Det finns tack och lov ambitioner att bryta denna trend.
Senast i april presenterade statsminister Ulf Kristersson, M, och skolminister Lotta Edholm, L, regeringens planer på att tillsätta en utredning om obligatorisk språkförskola. Men utredningar tar år, och valet kommer med säkerhet att komma i vägen innan planerna blir verklighet.
Språkkrav för medborgarskap har också lyfts av regeringen. Liksom att rätten till SFI kortas till tre år, en sorts uppmuntran att plugga hårdare då deltagande i språkundervisning krävs för försörjningsstöd om man inte står till arbetsmarknadens förfogande.
Att bli en del av samhället är svårt. Trösklarna är höga, och språket kanske är det svåraste av alla. Men grundläggande språkkunskaper är ett måste. Alternativet är allt som oftast permanent utanförskap och i värsta fall gängkriminalitet.
