Ekonomipriset visar varför välståndet finns i väst
Kolonialism är ett lika hett som kontroversiellt ämne inom både politik och akademi. Om det är något årets ekonomipristagare i Alfred Nobels minne kan lära oss, är det att dagens utvecklade värld knappast behöver skämmas för vårt välstånd.
Den gamla skolans syn på kolonialism är starkt präglat av en marxistisk analys av världen. Det globala nord förtrycker det globala syd, ungefär.
På kursen ”Imperialismen och den moderna världens framväxt” vid Linnéuniversitetet får studenterna lära sig alternativa ”synsätt på imperialismens och kolonialismens orsaker och effekter (...). Några centrala teman diskuteras, såsom olika typer av dominans, ojämlikhet, våld, gränsland, kön, ras och civilisation.”
Men nobeltrion Daron Acemoglu, Simon Johnson och James Robinson, även kända som bara AJR i ekonomikretsar, har visat att många gamla sanningar inte riktigt håller.
För när européerna satte segel för att kolonisera världen mötte de helt olika miljöer i den nya världen. Exempelvis hade Nordamerika hade förhållandevis få farliga sjukdomar, vilket gjorde bosättningar attraktiva. De nya samhällena kom att likna dem i Europa, och stark äganderätt och maktdelning infördes – så kallat inkluderande institutioner.
”De nya samhällena kom att likna dem i Europa, och stark äganderätt och maktdelning infördes – så kallat inkluderande institutioner.”
Andra delar av världen, exempelvis Afrika och Sydamerika, hade fler sjukdomar, vilket var föga lockande för bosättare. Där grundades i stället extraherande, det vill säga utsugande, institutioner, vars syfte var att överföra rikedomarna till kolonisatören.
Dessa skillnader finns än i dag. Rika länder som USA och Australien hade inkluderande institutioner redan från start, medan många länder i Afrika och Sydamerika inte på lång tid lyckades införa en fungerande äganderätt och effektiv förvaltning.
Vilken strategi kolonisatörerna hade för flera hundra år sedan påverkade den ekonomiska utvecklingen långt senare. Må så vara att tanken i sig inte var banbrytande. Det var inte därför AJR fick ekonomipriset. Det som var revolutionerande var metoden – att använda sekelgammal statistik över mortalitet hos bosättare för att förklara ekonomisk utveckling i modern tid.
Samma förklaring håller även för varför 1500-talets rika regioner i dag är fattiga och vice versa. Européerna extraherade rikedomarna från de rika regionerna, medan inkluderande institutioner infördes i de fattiga delarna där man bosatte sig. Med tiden blev de fattiga rika, och de rika fattiga – tack vare och på grund av vilka institutioner som infördes.
AJR:s forskning ska inte tolkas som ett försvar för kolonialism. Tvärt om. Den har orsakat stort lidande runtom i världen. I stället förklarar den varför dagens rika länder inte blivit det av en slump, och att anledningen inte är utsugning och förtryck.
Årets ekonomipris ger de liberala demokratiernas försvarare ytterligare vatten på kvarnen. Nyckeln till framgång är äganderätt och skydd av det fria företagandet. Det gällde lika mycket för 500 år sedan som i dag.
