Efterlängtat grönt ljus för underhåll
För tio år sedan, 2014 varnade dåvarande generaldirektören för Trafikverket, Gunnar Malm, för den skenande underhållsskulden på vägar och järnvägar. ”Tar vi inte tag i detta får vi allvarliga problem”.
Där är vi i dag. Ingen tog tag i problemet. Om det var fel på anläggningen i Emmaboda på torsdagen som åsamkade ett stopp i tågtrafiken på en viktig pendlarsträcka är oklart. Men tågresenärerna är ett prövat släkte som närmast vid varje avgång får känna på konsekvenserna av uppskjutet underhåll. Signalfel, växelfel och inställda avgångar påverkar tilltron till järnvägstrafiken.
Underhållsskulden har också sedan 2014 tvärtemot Malms uppmaningar inte sjunkit utan tvärtom om skjutit ytterligare i höjden. Malm underströk då också att fokus i den politiska debatten ofta riktades på järnvägens dåliga status, medan färre talade om det omfattande och slitna vägnätet.
Nu står vi där. Underhållsskulden är så omfattande att den skapar sina egna problem. Framför allt för järnvägen. Det finns helt enkelt ett tak för hur många kontaktledningar och växlar som de tre större underhållsföretagen i järnvägsbranschen klarar av att byta under de kommande åren. Företagen kan inte växa mer. Det är en förklaringarna till att infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) talar om att järnvägsunderhållet är ”maxat” i enlighet med Trafikverkets begäran. Sektorn har blivit för liten för de svenska behoven och på grund av åren av underinvesteringar ter det sig svårt att snabbt skala upp. Underhåll av järnväg innebär också till skillnad från av vägar att trafik måste ställas in.
”Mot den bakgrunden är det svårt att förstå kritiken om att regeringen underinvesterar i järnvägen.”
Mot den bakgrunden är det svårt att förstå kritiken om att regeringen underinvesterar i järnvägen. Att kritisera den som just prioriterar underhåll framför stora projekt för att inte spendera tillräckligt mycket pengar är mer av en retorik som tas fram i brist på annat än en saklig invändning.
Anslagen baseras också på Trafikverkets prognoser över framtida resande. I scenariot görs kalkylen att kostnaden för bilresandet kommer att minska dramatiskt, med 22 procent till 2045, på grund av elektrifieringen. El är billigare än både diesel och bensin och även om elbilsförsäljningen nu står och stampar på grund av räckviddsångest, modeller som inte passar svensk marknad och problem med laddinfrastrukturen kommer den enligt bedömningarna att ta fart igen.
Till det kommer att befolkningen fortsätter att öka. Därmed kommer bilresandet att öka med nästan en procent under perioden. Tågresandet ökar mer – men då är idag ungefär 75 procent av resorna med bil och cirka 10 procent med tåg.
Åtskilliga signalfel har ropats ut av tågvärdarna sedan Gunnar Malm lyfte underhållsskulden för tio långa år sedan. Då var det populärare att ge grönt ljus för höghastighetsbanor mellan storstäder än att rusta befintliga vägar och järnvägar. Nu lyser istället det gröna ljuset för en upprustning av väg och järnväg över hela landet.
