Det var värre 1985

Så sade Åsa Romson i sitt tal i Almedalen, och att hon har rätt i sak visade en undersökning som Folkhälsomyndigheten presenterade i går: Hela 57 procent av 15-åriga flickor i Sverige har minst två psykosomatiska besvär i veckan. 1985 var andelen knappt 30 procent.

Ökningen visar dock att Åsa Romson har fel om varför flickornas psykiska ohälsa ökar. Romson hävdar att unga tjejer mår sämre och sämre på grund av könsmaktsordningen, hämmande könsnormer, omöjliga kroppsideal, sexistisk reklam och en alltför slapp lagstiftning kring våldtäkter.

Om detta stämde skulle flickorna må bättre i dag än 1985. Det visar SCB:s jämställdhetsrapport ”På tal om kvinnor och män” som presenterades på torsdagen. 1985 var 31 procent av riksdagsledamöterna kvinnor, 25 procent av statsråden och 24 procent av dem som tog en doktorsexamen.

I dag är motsvarande andelar 45, 54 och 50 procent. Könsmaktsordningen kunde anas 1985, men inte i dag.

Sedan 1985 har flera lagar om våld och sexuellt våld mot kvinnor införts eller skärpts. Senast 2013 skärptes lagen vad gäller våldtäkt.

”På tal om kvinnor och män” visar också att även om svensk arbetsmarknad och utbildningssektor är starkt könsuppdelade så var det värre 1985. De ”hämmande könsnormerna” var starkare förr. Reklamen var knappast mindre sexistisk 1985. Då fanns inte genusmedvetna leksakskataloger, och ingen Reklamombudsman kritiserade dammsugarreklam för att en kvinna dammsuger.

Kroppsidealen var inte lättare att leva upp till förr. Arlas minimjölkskampanj med en smal Emma Sjöberg kom förvisso 1991, men modellerna var smala även 1985.

Att flickor mår sämre i dag beror alltså inte på för litet feminism. För att hitta orsakerna måste vi fundera över andra samhällsförändringar: Sociala medier fanns inte 1985. Betygen var relativa 1985, den som presterade dåligt fick en etta eller tvåa i stället för att bli underkänd.

Det fria skolvalet fanns inte 1985, och även om frihet är positivt kan det skapa beslutsångest. Och kanske bär feminismen en del av skulden: 1980 var bara 36 procent av barnen inskrivna i förskola, 2013 var andelen 87 procent.

Ökningen för fritidshem är ännu mer dramatisk. Tänk om flickor mår sämre i dag för att de tillbringat mer tid på institution?

Det kan också vara så att flickor inte mår sämre, utan lever upp till den norm som säger att tjejer ska klaga över stress och ångest. Det borde en normkritiker inse. Pojkar, som uppger sig må bättre, begår självmord i högre utsträckning än flickor. Det talar för att normer påverkar enkätsvar.

Marika Formgren