Naomi Abramowicz: Det blir dyrt att diskriminera 40-plussare
Ända sedan i januari har fransmännen demonstrerat mot den kommande pensionsreformen där pensionsåldern ska höjas från 62 till 64 år. De kan hålla på hur länge de vill, men det är ett obestridligt faktum att i takt med att människors förväntade livslängd i väst stiger kommer det att bli nödvändigt för fler att arbeta längre.
Annars kommer det bli omöjligt att finansiera en välfärdsstat värd namnet, inte minst med tanke på att vårdbehovet ökar när den äldre delen av befolkningen växer. Enligt beräkningar från Sveriges kommuner och regioner kommer de som är över 80 års ålder att öka med 50 procent de närmaste tio åren.
Med andra ord kommer fler att behöva göra som den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt föreslog för tio år sen och jobba till 75 års ålder. Lyckligtvis vill många svenskar jobba längre, till skillnad från fransoserna. Men det finns ett stort hinder för den som vill fortsätta vara yrkesaktiv efter pensionen: åldersdiskriminering. Och den börjar långt innan man har nått 65-årsdagen. Det visar den statliga utredningen ”Äldre har aldrig varit yngre – allt fler kan och vill arbeta längre” från 2020.
Forskarna Magnus Carlsson och Stefan Eriksson har skrivit en av delrapporterna i utredningen. De ville undersöka när åldersdiskriminering börjar. Enligt deras studie sjunker sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare för en jobbintervju redan vid 40 års ålder. Den som är i pensionsåldern kan kallt räkna med att bli nonchalerad. Då är sannolikheten för att en arbetsgivare ska svara i samband med en jobbansökan bara 2-3 procent.
Enligt deras studie tror arbetsgivare att den som har nått 40 inte är lika flexibel, driven eller villig att lära sig nya saker. Förvisso kan det vara svårare för arbetsgivare att köra med någon som vet sitt värde och inte längre är i början av sin karriär. Men det är absurt att arbetslivserfarenhet ska räknas som ett hinder när man söker jobb. Det borde vara tvärtom. Ju mer erfaren någon är, desto mindre tid behöver läggas på att lära upp den. Det finns ytterligare fördelar med att anställa den som har familjebildandet och småbarnsåren bakom sig: inga tidiga hämtningar på förskolan, inget vabbande och inga utvecklingssamtal för Elliott eller Alice under arbetstid.
Åldersdiskriminering i arbetslivet är en förlust för hela samhället. Inte minst för den enskilde som fortfarande både kan och vill vara en del av arbetslivet. Att jobba är så mycket mer än att bara få in pengar på kontot i slutet av månaden. Det handlar om gemenskap, att känna att man bidrar och att man ingår i ett större sammanhang.
Men åldersdiskriminering är också en ekonomisk förlust för statskassan. Den yrkesverksamma delen av befolkningen minskar och färre kommer att behöva försörja fler i framtiden. Dessutom råder det personalbrist i samtliga välfärdsyrken. Då blir det ohållbart att räkna bort pigga seniorer redan i rekryteringsprocessen.
