De styrande ska inte välja sin opposition
Hur ska de poster som tillfaller oppositionen i kommun fördelas? Ja, det rimliga är att oppositionsparterna fördelar dessa mellan sig. I omröstningar om vice ordförandeposter i nämnder är det därför praxis att majoritetspartier lägger ned sina röster och låter oppositionsparterna fördela eller rösta om platserna.
Så skedde emellertid inte i Nybro eller Alvesta för att ta två exempel när fullmäktige fattade beslut om posterna.
De småländska kommunerna är en del i ett större mönster som Dagens Samhälle uppmärksammat. Tibro, Vellinge och Höganäs är bara några av andra många exempel.
I Nybro vann visserligen Daniel Lindvall (M) omröstningen om posten som oppositionsråd. Men i tre följande omröstningar om vice ordförande-poster besegrade Sverigedemokraternas namn kandidater från Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Eftersom de tre borgerliga partierna är större än SD (11 röster mot 8) innebär det att SD:s kandidater fick stöd från den styrande majoritetskoalitionen bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. I omröstningen om andre vice ordförande i individ- och familjenämnden verkar nio ledamöter från majoriteten ha röstat på SD:s kandidat.
Den före valet deklarerade ”isolera SD-hållningen” var uppenbarligen inte längre lika viktig. Det är anmärkningsvärt i sig. Blivande kommunalrådet Tobias Fagergård (S) skyller på att omröstningen var hemlig och att han inte kan uttala sig om vem som röstat på vem. Det tyder i så fall på att det råder anarki i gruppen och att ledningen saknar ledamöternas förtroende.
”Den före valet deklarerade 'isolera SD-hållningen' var uppenbarligen inte längre lika viktig.”
I Alvesta kommun slutade istället fullmäktigemötet med att Moderaterna genom stöd från majoritetens S, C, KD och V tog alla de platser som Sverigedemokraterna och det lokala partiet Alvesta-Alternativet hade föreslagits till.
Något formellt fel har inte begåtts, som statsvetaren vid Linnéuniversitetet, Erik Wångmar, konstaterar i Smålandsposten. ”Men det går att diskutera vad som är etiskt och moraliskt rätt”. Ja, absolut.
Faktum är att ordet opposition egentligen inte finns i kommuner och regioner, om man utgår från vad som står skrivet i lagen. Blott ordet oppositionsråd finns numera i lagtext vilket SNS Demokratiråd uppmärksammat. Det vittnar om att den svenska kommunala organisationen har gamla anor som spåras till den historiska kyrksocknen.
Kommunerna styrs genom ett slags samlingsregerande där alla partier i fullmäktige representeras i kommunstyrelsen. Så är kommunerna tänkta att fungera ungefär som föreningar med täta band mellan kommunmedlemmarna - invånarna - och de folkvalda.
Vid sidan att kommunerna i dag är mycket större har också det kommunala landskapet ritats om. Lokala partier, blockpolitikens fragmentisering och Sverigedemokraternas framväxt försvårar framväxandet av stabila partikoalitioner. Men värden som öppenhet, transparens och betydelsen av att det faktiskt finns en opposition på lokala nivå har också kommit att uppvärderas. En kommun mår sällan bra utan en opposition som granskar, driver på utvecklingen och lägger fram egna förslag.
I en demokrati borde det också vara tämligen självklart att den som styr inte bestämmer över vem som är i opposition. Som statsvetaren Johan Wänström vid Linköpings universitet konstaterar kan tydliga spelregler som sätts före val och koalitionsförhandlingar föregripa konflikter som rör relationen mellan styrande och opposition.
Låt oss hoppas att det rådet når både Nybro och Alvesta.
