De nya regionerna kan få mer politisk makt

Den 28 februari nästa år ska den så kallade Ansvarskommittén presentera sitt slutbetänkande för regeringen. Ansvarskommitténs uppgift har varit att ”undersöka den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena. Där det är motiverat skall vi föreslå förändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen”.

Nu har Ansvarskommittén i veckan som gått kommit fram till slutsatsen, att landstingen ska skrotas och länen ersättas med högst tio regioner. De nya regionerna kommer få ansvar för sjukvården, och de statliga myndigheterna kommer få samma indelning som regionerna. Idag finns många olika regionsindelningar inom myndigheterna, vilket försvårar samarbetet.

Ansvarskommitténs arbete är precis som det låter, fyllt av ansvar. Inte bara för att detta är den viktigaste omdaningen av Sveriges inrikes karta sedan 1600-talet, utan för att man har en unik chans att göra något banbrytande, och implementera en ny syn på statens åtaganden.

Men hittills har resultatet av kommitténs arbete inte varit särskilt hoppingivande. För trots att man här har en historisk chans att se till att minska statens inblandning på en mängd områden, bland andra sjukvården, har alla signaler hittills pekat på att resultatet kommer att bli det motsatta, nämligen mer statlig inblandning. Frasen att ”undersöka den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena” är en öppen formulering, men har knappast behandlats som en sådan. Antalet folkvalda ska inte minskas, och politiken ska få mer, inte mindre, genomslag.

Detta kan tyckas vara opolitiska och okontroversiella formuleringar. Men där politikerna får mer att säga till om, får individen ofta allt mindre att bestämma själv. Och det kan knappast ses som en okontroversiell fråga.

Ansvarskommittén har ännu inte presenterat några konkreta kartförslag, det kommer troligen först i februari. Och om man ska gå på de reaktioner som uppstått tidigare, kommer kartförslaget förmodligen vara det som ådrar sig mest uppmärksamhet. Inte det som påverkar oss allra mest. Nämligen vilken makt dessa nya regioner kommer att få över våra liv.

Sylvia Asklöf

2006-12-18