Därför står aktier högt i kurs i Sverige

Det är ett sammanhang som på två sätt symboliserar en svensk modell.

Dels folkrörelsestrukturen. Organisationen finns i stora delar av landet. Den har ett ungdomsförbund och den samlar personer med olika bakgrunder med ett gemensamt intresse. Den sprider kunskap och skapar mötesplatser för medborgare med politiker och börsbolag.

Dels är den svensk i mening att det aktieägandet är mycket mer utbrett i Sverige än i många andra länder. I Tyskland påverkar historien också hushållens sparande. Bankkontot med låg men säker ränta är hemmet för pengarna. I medvetandet finns hyperinflationen 1923 och dess hemska följder. I Storbritannien och Frankrike växer aktiesparandet långsamt men motsvarigheten till svenska folkaktier – läs Investor, H&M och Volvo – finns inte.

Det internationella perspektivet tog Niklas Wykman fasta på. Den svenska modellen – som vi kan kalla den – genererar avkastning till hushållen och den underlättar också kapitalanskaffningen till företagen. Den skapar nya värden. Som utdelas. Som sparas och investeras.

Nu var budskapet från finansmarknadsministern att andra EU-stater tittar på hur det svenska sparandet utvecklats.

Det svenska aktiesparandet kan ses som en spegel av det industriella undret. Sverige fick tidigt internationella storföretag med världen som marknad. Electrolux, Volvo och Atlas Copco kunde inte förlita sig på hemmamarknaden eller på politisk uppbackning utan framgången låg tidigt i att vara konkurrenskraftigt globalt.

Men det fanns också en tidig politisk uppbackning. När Gösta Bohman på 1970-talet som M-ledare och minister introducerade skattekonton som gynnade aktiesparande hade han inspirerats av sin företrädare Jarl Hjalmarsons argumentation för ägardemokratin. Hjalmarson såg personligt sparande i en djupare bemärkelse, som ett uttryck för trygghet. Betydelsen av sparande till den egna bostaden tillmättes särskilt stor betydelse. Den som sparade och kunde äga sitt egna hem fick också ett engagemang i platsen, i skolan och i föreningen, tänktes det. Sparande och medborgaranda sågs således som två sidor av ett och samma mynt.

Bohmans skattesparande formades senare om till allemansfonder. Som följdes av de investeringssparkonto (ISK) som nu blir skattebefriade upp till 150 000 kronor nästa år, ett belopp som sedan ska höjas till 300 000. Sparformen ska således ses som ett nytt inslag i en modell med 50 år på nacken syftandes till att uppmuntra fler att spara.

Den kommande skattefriheten har kritiserats hårt av Lagrådet och Konjunkturinstitutet för att den gynnar etablerat sparande och för att exempelvis en förmögen man i en familj kan flytta sparande till hustru och barn i syfte att undkomma skatt.

ISK har förenklat sparandet eftersom beskattningen utgår utifrån en årlig schablon, medan reavinster och utdelningar inte beskattas. Samtidigt har ekonomer rest frågan om ISK-verkligen är gynnsamt i det längre perspektivet för spararen i relation till att istället skatta för vinster och utdelningar. Skattemässigt har sparandet inte varit så förmånligt som många tror eftersom kapitalet beskattas också när värdena sjunker. . Det talar för en nivå av skattefrihet på sparat kapital.

Så förstärks en långsiktig svensk modell som ser sparande som en dygd.