Dags för moderat i EU-kommissionen
En majoritet av EU-länderna vill välja om Ursula von der Leyen som ordförande i EU-kommissionen, det som ibland kallas EU:s regering. Nu ska hon dessutom få stöd av en majoritet i Europaparlamentet, vilket inte är självklart även om de grupper som står bakom henne har en knapp majoritet.
Det handlar om en uppgörelse mellan borgerliga EPP-gruppen, som von der Leyen tillhör och där moderaternas och kristdemokraternas ledamöter ingår, och socialdemokraterna och liberalerna. S-gruppen får rådsordförandeposten och liberalerna utrikesposten.
Det hela följer ambitionen att göra Europavalet till ett ”presidentval” om posten som ordförande i kommissionen. Det följs bara delvis: kristdemokratiska/konservativa EPP gick fram i valet medan S-gruppen och den liberala gick tillbaka.
Nu påbörjas arbetet med att utse EU-kommissionens övriga ledamöter, en från varje land. Och det är medlemsländerna som tillsammans kommer överens. Men sittande regeringar har förstås ett avgörande inflytande.
”Det finns en politisk dimension där det är bra om hela folket representeras över tid”
EU-kommissionen ska spegla alla medlemsländer, men också den politiska dimensionen. Däremot ska medlemmarna, kommissionärerna som de börjat kallas, inte företräda sina länder. De svär till och med en ed att enbart styras av EU:s stadgar, fördrag och beslut. En kommissionär kan till och med vara aktiv i att stämma det medlemsland hon eller han kommer från.
Däremot är det förstås så att det finns en politisk dimension där det är bra om hela folket representeras över tid. Sverige har haft fyra EU-kommissionärer. Tre socialdemokrater: Anita Gradin, Margot Wallström och Ylva Johansson; samt en liberal: Cecilia Malmström. Malmström nominerades och omnominerades av Fredrik Reinfeldts (M) regering. De tre socialdemokraterna av socialdemokratiskt ledda regeringar.
Det är därför rimligt att den sittande regeringen utser en kommissionär från de egna partierna. Och att det i första hand handlar det om moderaterna. Detta vet alla. Socialdemokraterna kommer möjligen att hävda att Ylva Johansson gjort ett bra jobb och bör omnomineras. Men själva skulle de aldrig agera på samma sätt och utse en borgerlig kandidat.
Flera namn har nämnts, flitigast utrikesminister Tobias Billström. Han själv har förnekat att han ska bli det, men det ingår kanske i hur man förväntas svara. Det finns en rad tänkbara och kompetenta personer, Viktigast är kanske ändå vilken portfölj med frågor som den svenske kommissionären får. Även om denne alltså inte ska företräda Sverige så finns det en svensk politisk kultur som gärna kan få påverka.
Vem vet, kanske regeringens förvånande drag att inte säga blankt nej till ”chat control” – spionage på människors kommunikation utan misstanke om brott – kan handla om att man inte vill mäla ut sig från möjligheten av ett svenskt ansvar för de digitala frågorna. Och då kanske detta skulle kunna leda till en sundare politik i längden
