Cementera inte missbruket
Den akuta cementkrisen Sverige stod inför förra året fick en tillfällig respit när den dåvarande regeringen, med bifall från riksdagens majoritet, beslutade om en undantagslag för cementproduktionen på Gotland.
Cementkrisen förbyttes dock i en förtroendekris. Lagrådet menade att förslaget stred mot grundlagen; en lag ska vara allmängiltig och inte skräddarsys för ett enskilt fall. Genom att gå vidare trots kritiken undergrävde både regering och riksdagsmajoritet Lagrådets auktoritet, samtidigt som den tillfälliga lagen ur många bedömares perspektiv rimmade illa med rättsstatens principer.
Två kriser som en rödgrön regering hade bäddat för genom ohörsamhet. En för radikal omställningslinje ledde till ett dilemma som kunde slutat i en storskalig cementkris som skulle ha slagit mot jobb, ekonomi – men också mot den gröna omställningen. Ett stopp för Cementa hade inneburit både negativa följder för järnvägsbyggen – en modern standard behöver betong – liksom för Cementas projekt med framställning av grön betong.
I ett inslag av den jurifidiering av aktivism som börjat etablera sig i Sverige överklagade fyra miljöorganisationer den tillfälliga ändringen av miljöbalken. Högsta förvaltningsdomstolen har nu fastslagit att det tillfälliga tillståndet till täkt av kalksten inte strider mot någon rättsregel. Etersom den tillfälliga lagen inte ”uttryckligen” rör ett enskilt fall anses det inte strida mot kravet på generalitet.
”Vad gäller den principiella frågan om lagar som är så uppenbart riktade mot enskilda fall uppstår nya frågetecken och farhågor.”
Vad gäller den principiella frågan om lagar som är så uppenbart riktade mot enskilda fall uppstår nya frågetecken och farhågor. Båda sidorna i politiken kunde enas om den tillfälliga lagen, och det konkreta resultatet – att Cementa för en viss tid har kunnat fortsätta sin verksamhet – har i sig varit av godo. Men detta till priset av att dörren nu har öppnats på glänt till framtida fall av liknande situationer med lagar som stiftas riktade mot enskilda fall. Allt som krävs är helt enkelt att lagstiftarna, som i detta fall, undviker att nämna det enskilda fallet i fråga och så att säga upprätthåller en illusion om att lagen har ett allmängiltigt syfte. Det vore en olycklig utveckling om ett sådant frestande missbruk etablerar sig.
Vad gäller den konkreta sakfrågan är det förstås positivt att Cementa för åtminstone en stund till får fortsätta bryta kalk på Gotland. Det är en samhällsnödvändig resurs. Men därmed inte sagt att risken för en allvarlig cementkris är undanröjd. Om bara några dagar kommer nästa, långsiktigt sett mer avgörande beslut. Även om Cementa nu kan fortsätta med kalkstensbrytningen fram till årsskiftet så väntar fortfarande beslut i frågan om företaget ska få fortsätta och utöka verksamheten de kommande fyra åren. 13 december meddelar Mark- och miljödomstolen sin dom. Och nästa år lämnar Cementa in sin mer avgörande ansökan om tillstånd för de kommande tjugo till trettio åren.
Frågan är alltså långt ifrån avgjord – och mycket står på spel. En riktig och långsiktig lösning på det problemet vore en bredare lagreform, i stället för tillfälliga särlösningar som skadar allmänhetens förtroende för lagstiftningsprocessen.
