Bygg Kalmarmoskén på uppbördsavgiften
Kalmars olika muslimska församlingar är på väg att lämna källarna för en gemensam större moské i Norrliden. Det är ambitionen med en begäran om en markreservation som nu ska behandlas av kommunen.
I sak är det centralt att bejaka både religionsfrihet för en stor och växande minoritet och ge möjligheter för det civila samhället att växa. Lokaler i avlägsna verksamhetsområden eller i källare bromsar verksamhetsutveckling och gemenskap. Ska svensk islam utvecklas måste den ha förutsättningar.
I sammanhanget måste den goda religionsdialogens betydelse understrykas. Judendom, kristendom och islam har många beröringspunkter och gemensamma berättelser. Synen på skapelsen eller Abrahams roll som central person i de tre ”abrahamitiska” religionerna som de populärt kallas är blott två exempel. Många fördomar mot islam bygger på okunskap om banden mellan ”Bokens folk”.
Den önskade platsen på Norrliden väcker säkerligen starka känslor. Bidrar lokaliseringen till ökad segregation? Det är mycket möjligt. Och det är inte fel att diskutera utifrån kommunernas rätt att planera användningen av mark. Sociala aspekter ingår i planarbetet.
Men det är också rimligt sett från församlingarnas synvinkel att de bygger sin helgedom där många av de praktiserande troende faktiskt bor.
Mosképlanerna i Kalmar har underlättas av att olika islamiska föreningar och församlingar enats om ett gemensamt projekt. Där finns Bosniska församlingen, Arabiska föreningen, Somaliska föreningen, Uzbekiska föreningen och Kurdiska föreningen representerade. Det är grupper med sinsemellan olika traditioner.
Initiativtagarna får dock finna sig i att frågor ställs om finansiering, öppenhet och organisation. De islamiska föreningarna i Sverige saknar folkrörelsetradition och är inte direkt kända för transparens. Det är vanligen svårt att nå ansvariga personer i styrelser eller att få insyn i ekonomiska förhållanden.
Så har flera församlingar och dess verksamhet i Sverige infiltrerats av antidemokratiska krafter eller varit tidiga härdar för extremism, inte sällan kopplade till friskolor, förskolor eller studieförbund.
Inte minst har den externa utländska finansieringen bidragit till att stärka icke-moderata element. Av donationer från Turkiet, Saudiarabien eller Qatar till moskébyggen följer beroenden till islamister och antidemokrater. Det har varit till skada för demokrati, integration och nationell säkerhet.
Det finns också verktyg att använda. Via Bosniska församlingen kan medlemmarna betala till sin församling på samma sätt som medlemmar i Svenska kyrkan betalar kyrkoavgift som tas in via Skatteverket. För Islamiska kulturföreningen som driver moskén på Storgatan finns möjligheten att via centralorganisationen Islamiska kulturcenterunionen i Sverige betala in avgiften.
”Det är en unik religionsneutral lagstiftning som underlättar för minoritetssamfund att också finansiera exempelvis själavård på fängelser eller verksamhet på sjukhus.”
Det är en unik religionsneutral lagstiftning som underlättar för minoritetssamfund att också finansiera exempelvis själavård på fängelser eller verksamhet på sjukhus. Det dröjde innan det muslimska Sverige såg den möjlighet majoritetssamhället erbjuder, men nu har flera centralorganisationer öppnat för ”moskéavgiften” som den kommit att kallas. Muslimska församlingar kan inte kritisera det offentliga Sverige för bristande förutsättningar till moskébyggen och därmed försvara att de tar emot pengar från utländska aktörer med diffusa villkor. Uppbördsavgiften till samfund är de facto ett av tämligen få framgångsrika exempel på ett politiskt verktyg som främjar såväl majoritet. som minoritetskulturer.
