Bevara parkerna för djurens skull
Att måna om djuren är en hållning med djupa rötter i den västerländska civilisationen, såväl i filosofin som religionen och politiken. Inom den tidiga munkrörelsen under senantiken berättades det ofta om hur eremiterna i öknen behandlade till och med djuren med barmhärtighet. Filosofen Plutarchos menade för sin del att även om lagen endast gäller människor, så bör en godhjärtad människa även behandla djuren väl och inte endast som verktyg. Den konservative filantropen och parlamentsledamoten William Wilberforce, som var drivande i kampen för att avskaffa det brittiska slaveriet, var också en av grundarna till världens första djurskyddsorganisation.
I modern tid har dock denna sympatiska impuls – som lett till regler för djurskydd och djurvälfärd, och som skulle kunna sägas utgöra en del av den så kallade förvaltarskapsprincipen – i vissa ideologiska läger allt oftare utvecklats i en mer radikal riktning, med djurrättstänkare och aktivister som helt förkastar människans djurhållning.
Därav de trakasserier som drabbat svenska bönder de senaste åren. Drar man tanken till sin spets – att det skulle vara omoraliskt och kränkande att äga ett djur – skulle inte ens den ensamme singeln eller pensionären få ha kvar den hund eller katt man har som sällskap för att förgylla tillvaron.
Med förekomsten av dessa djurrättstankar, i olika grader, är det kanske inte så konstigt att det lätt uppstår debatter i Sverige om djurparkernas vara eller icke vara. En disneyartad syn på djur som mer eller mindre personer gör att krav snabbt reses på djurparkernas avskaffande, även efter en enskild olycklig incident som den i fallet Furuvik med de avlivade schimpanserna.
”I en tid som denna då frågan om människans inverkan på miljön är av så pass stor vikt är kanske djurparkernas fortsatta existens viktigare än någonsin.”
Den aktuella hanteringen av schimpanserna som sådan kan ifrågasättas, och kommer att utredas både av djurparken och av polisen.
Men det är olyckligt att vår tid i så hög grad präglas av ett svartvitt ”antingen eller” i frågor som dessa. Som om de enda alternativen är att antingen tillåta allt, eller att helt förbjuda djurparker. All hänsyn till nyanser försvinner.
Det vore dessutom i sak olyckligt om djurparkerna försvann. Inte bara för att de utgör ett stycke västerländsk kulturhistoria. Djurparkerna har en roll i bevarandet av hotade arter. Som ett slags Noas ark bidrar de med sina projekt till att rädda djur som annars skulle dö ut. Därtill utgör de centraler för kluster av veterinärer, zoologer och biologer som via djurparkerna kan bedriva viktig forskning och kan genomföra kontrollerade studier.
För en alltmer urbaniserad mänsklighet som tappat kontakten med djur och natur ska man inte underskatta djurparkernas betydelse för att odla en respekt för djuren, upplysa om deras tillstånd och villkor, samt fostra nya generationer. I en tid som denna då frågan om människans inverkan på miljön är av så pass stor vikt är kanske djurparkernas fortsatta existens viktigare än någonsin.
