Barnets bästa gäller även i förorten
Desinformationskampanjen mot den svenska socialtjänsten som riktades till i första hand muslimska familjer vållade av allt att döma stor skada. Påverkansoperationen - som enligt Myndigheten för psykologiskt försvar var den största som drabbats Sverige - syftade till att skapa fientlighet hos muslimska familjer gentemot svenska myndigheter genom att hävda att socialtjänsten av närmast rasistiska skäl ”stal” muslimska barn. Det försvårade socialtjänstens arbete med utsatta familjer, inte minst i gängmiljö och det urholkar relationen till det svenska samhället.
När Socialstyrelsen granskat insatser enligt lagen om vård av unga visar det sig att de barn som har muslimska rötter mer sällan än andra barn omfattas av socialtjänstens arbete. Barn med svenskfödda föräldrar omhändertas i dubbelt så stor utsträckning om man tar hänsyn till socioekonomiska förhållanden.
Kampanjen hade givetvis varit grundlös även om fler omhändertagits. Varje fall är unikt, det avgörs av socialnämnder som arbetar under lag och omhändertaganden beslutas av domstol. Avgöranden som kan överklagas.
Frågan är emellertid hur statistiken ska tolkas. Socialstyrelsens representanter säger till Dagens Nyheter att de ”generellt ser att barn med utländsk bakgrund får mycket mindre insatser överlag från samhällets sida”.
En annan aspekt är de slutsatser som den haverikommission som Göteborgs stad inledde efter mordet på en polisman våren 2021 i Biskopsgården presenterade. Man fann då att ”toleransnivån” för att ingripa i utsatta områden är högre än i andra områden. En annan, högre, nivå av problematik accepteras, helt enkelt, innan beslut om åtgärder fattas.
I Göteborg som utgjorde ett slags nav i påverkansoperationen har också socialsekreterare vittnat om att de låter bli att fatta svåra beslut av rädsla för att bli utsatta för påtryckningar och våld. Enligt undersökningen ledde under hälften polisens anmälningar till socialtjänsten till åtgärder.
Även polisen brukar tala om en ”högre toleransnivå” för ingripanden i utsatta områden. Relationsbyggandet går ibland före intresset av att ingripa för att inte spända situationer ska eskalera.
”Det finns således en slags diskriminering av barn med behov i utsatta områden.”
Det finns således en slags diskriminering av barn med behov i utsatta områden. Men den går på tvärs med påståendena om samhällets strukturella rasism gentemot personer med utländsk bakgrund i utanförskapsområden. Där hävdas det att samhället är repressivt, agerar och omhändertar ”den andre”. Fakta talar istället för att motsatsen sker: Hjälp och stöd erbjuds inte tillräckligt. Ingripanden sker inte alltid.
Socialtjänstens utmaningar handlar således om mer än större resurser. Socialtjänsten är helt enkelt inte konstruerad för att möta den komplexa gängproblematik som i dag skakar det svenska samhället.
Till det kommer att verktygen som finns i lådan mer syftat till att stödja ungdomar på glid och familjer med särskilda behov än som mediciner mot hedersförtryck eller gängkriminalitet. Föräldrarnas möjlighet att idag säga nej till de insatser som kallas för ”mellantvång” såsom erbjudanden av en kontaktperson är ett exempel på hur den frivillighet som präglar lagstiftningen inte längre alltid fungerar. Just nej till insatser bland familjer med utländsk bakgrund understryks i rapporten som ett generellt mönster.
Mellantvång, omhändertaganden och stöd kommer inte att välkomnas av alla. Kanske kommer en mer aktiv socialtjänst att besvaras med nya kampanjer mot svenska samhällsinstitutioner från intressen som vill splittra samhället. Den striden får vi ta då. Principen om barnets bästa gäller faktiskt även barnen med utländsk bakgrund.
