Både silkesvantar och hårdhandskar
Det finns en felaktig bild av att borgerlighetens enda svar på kriminaliteten och gängvåldet är skärpta straff. Dess rättspolitik avfärdas sålunda som ”batonghöger”, och den nuvarande mitten-höger-regeringen utmålas som repressiv när den kommer med förslag som anonyma vittnen och visiteringszoner.
En sådan missuppfattning av borgerligheten gör en lätt blind för de satsningar som också görs på förebyggande åtgärder. Det innebär också en utmaning för regeringen, som i sin kommunikation gott kunde trycka lite extra på de sociala satsningarna man vill göra.
När regeringen tidigare denna månad presenterade förslagen om bland annat just anonyma vittnen och visiteringszoner var det dessa två förslag som i princip fick allt utrymme i media och den efterföljande debatten. Det gick tycks ha gått många förbi att samma pressträff även tog upp sociala åtgärder i en lagrådsremiss där regeringen föreslår att de kommunala socialnämnderna ska få möjligheten att besluta om så kallade öppna insatser till barn redan från tolv års ålder, även utan vårdnadshavarnas samtycke.
Att ett sådant förslag inte får uppmärksamhet förstärker den snedvridna bilden av en borgerlighet som bara fokuserar ”hårda” åtgärder. Det är som att den repressiva bilden som många har av regeringen gör dem blinda för sådant som motbevisar den egna övertygelsen.
”Även i fråga om sociala åtgärder behövs det dock rimliga spärrar som skyddar privatlivet och individens rättigheter.”
Och det är inte som att det aktuella förslaget handlar om någon liten småsak. En förstärkt möjlighet för socialtjänsten att använda sig av mellantvång kommer vara en viktig hjälp i en tid när kriminaliteten krupit allt längre ned i åldrarna. Det finns många önskemål om att socialtjänsten ska spela en större roll i kampen mot kriminaliteten, men det kommer inte vara möjligt utan de befogenheter som behövs.
Även i fråga om sociala åtgärder behövs det dock rimliga spärrar som skyddar privatlivet och individens rättigheter. Ingen familj ska behöva vara orolig för att tjänstemän klampar in i hemmet på ovälkomna hembesök. All makt kan missbrukas, även när tanken är god. Det behövs en demokratisk kontroll som säkerställer att allt går rätt till, med respekt för familjeliv, individers rättigheter och hemfrid.
Med tanke på den desinformation som under året florerat, där islamister och främmande makt hetsat mot svensk socialtjänst och spridit lögner om att socialtjänsten kidnappar muslimska barn, blir vikten av detta perspektiv än större.
Ytterst sett handlar detta om barnets rätt till en trygg uppväxt. När barnet hamnat på avvägar och det finns tecken på att det sugits in i den kriminella världen behöver samhället metoder för att kunna bryta utvecklingen i ett tidigt skede.
Lika lite som anonyma vittnen är förstås detta inte något ensamt kommer göra all skillnad. Det behövs en mångfald av åtgärder. Förhoppningsvis förenar regeringen det förebyggande arbetet och arbetet med påföljder med en tredje punkt: kriminalvårdens rehabiliterande arbete. En viktig faktor som ej bör glömmas bort. I kampen mot gängen behövs samtliga.
