Äntligen ett tillväxtkrav på länsstyrelserna

Det är ingen slump att Länsstyrelsen i just Kronoberg valts ut. Under alliansregeringen hade myndigheten ett uppdrag att förenkla regelverk inom just länsstyrelser och den tidigare landshövdingen, Kristina Alsér, från Vimmerby, är i dag ordförande i det statliga Förenklingsrådet.

Per Schöldberg har ett utmanande uppdrag framför sig. Som han själv säger i en intervju är avvägningarna komplexa. Länsstyrelser verkar i olika delar av landet, lagarna är lika men tillämpningar kan variera beroende på lokala förhållanden.

I grunden är kanske problemet med Länsstyrelsernas funktion i dag att de har ett dubbelt uppdrag. Å ena sidan ska de utveckla och främja länen. Alltså fungera som en samlande tillväxtvänlig kraft. Å andra sidan ligger här uppgifter som rör tillsyn och kontroll. Inslaget av en bevarandekultur är stark.

Men sedan utvecklingsuppdragets tjänstemän flyttades över till regionerna är det egentligen bara landshövding och länsråd som sitter på främjandesidan. Det har skapat en obalans inom en myndighet som arbetar med just avvägningar. Därför kan myndigheten ibland uppfattas som en bevarandeinstans. Näringslivsperspektiv och utveckling väger för lätt som bomull i avvägningar. Därför är det helt rimligt att det ligger i uppdraget att Länsstyrelserna ska se till att medarbetarna har god förståelse för näringslivsstrukturen i de olika länen.

Till detta kommer att det finns en närmast amerikansk kritik mot de svenska länsstyrelserna. Den riktas mot statlig maktutövning på lokal nivå. Myndigheter ses där som influerade av vänsterliberaler eller ”vänster”. En helt relevant kritisk blick på maktutövning och varningar om byråkratisering har övergått i ett offensivt ifrågasättande av tjänstemännens vandel och personliga ambitioner. Ett spår av denna linje återfanns hos de moderata ombuden som för fyra år sedan på partistämman till ledningens förfäran röstade för att lägga ned länsstyrelserna.

M-ombuden reflekterade inte då att en sådan förändring skulle leda till en våldsam politisering av Sverige. Myndighetsbeslut skulle flyttas till kommunala nämnder och avgöras av partipolitiker. Den regelstyrda staten skulle försvagas, den politiserade sektorn förstärkas. Hur i hela världen gick det ihop med moderat ideologi?

Kritik mot myndighetsaktivism finns alltså också i Sverige. Vanligen är den byggd på tunn retorik och bortser från att myndigheter som länsstyrelsen i strandskyddsärenden eller för all del Migrationsverket i utlänningsärenden arbetar efter lagar och förordningar. Man har en utredningsplikt i varje ärende och alla beslut kan också överklagas till domstol av den som berörs. Om någon omfattande myndighetsaktivism präglade länsstyrelsen skulle det synas i upphävda beslut i förvaltnings- och kammarrätter. Någon sådan trend synes inte ha inträffat.

Det betyder inte att oron för aktivism helt ska ignoreras. Den traditionella svenska ämbetsmannakulturen som utmärktes av självständighet och oväld är uppenbarligen försvagad och det öppnar för att personlig energi och engagemang hos tjänstemännen spelar en större roll i prioriteringarna. Det ställer krav på chefer och ledning att försvara en traditionell förvaltningskultur.

Per Schöldbergs arbete är lika viktigt. Länsstyrelserna behövs för bevarande. men också för tillväxt och framtid.