Annons

Victoria Belims självbiografiska ”Röda sirener” är mer reportage än roman

”Röda sirener” blir ofta alltför redovisande och faktaspäckad, som om Victoria Belim verkligen vill få med precis allt. Som en guide till Ukraina fungerar den mycket bättre.
Bokrecension • Publicerad 4 november 2022 • Uppdaterad 10 november 2022
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Ukrainska Victoria Belim skriver om sitt hemland i självbiografiska ”Röda sirener”.
Ukrainska Victoria Belim skriver om sitt hemland i självbiografiska ”Röda sirener”.Foto: Norstedts
Memoarer

Röda sirener

Författare: Victoria Belim.

Översättare: Inger Johansson.

Förlag: Brombergs.

Victoria Belim växte upp i Ukraina, är utbildad i statsvetenskap i USA, men arbetar som journalist i Bryssel. ”Röda sirener” handlar om hur hon återvänder till Ukraina 2014, efter Majdanrevolutionen och Rysslands annektering av Krim, för att ta reda på mer om sina rötter och sin familj. Till exempel gammelmorbror Nikodim, som försvann spårlöst på 1930-talet. Victoria Belim åker runt i Ukraina, söker i arkiv och träffar människor för att ta reda på så mycket som möjligt om vad som hänt med alla sina släktingar under Sovjetunionens förtryck.

”Röda sirener” är mer ett journalistiskt reportage, än en skönlitterär memoar. Ibland blir texten alltför redovisande, torr och faktaspäckad, som om Victoria Belim verkligen vill få med precis allt hon hittar. ”Röda sirener” fungerar mycket bättre som en guidebok för den som vill veta mer om ukrainsk historia, mat, broderier, levnadssätt och trädgårdsskötsel, än som en litterär läsupplevelse. Gestaltningen av mormor Valentina är däremot en sak som Victoria Belim lyckas med. Här finns en närhet som skulle kunna ge material till en riktigt fin roman.

Men sedan går jag ibland vilse i översättningen, där jag stundtals har svårt att förstå var någonstans i utbildningssystemet jag befinner mig. Det är generellt svårt att översätta akademiska titlar och arbeten från engelska till svenska, eftersom de amerikanska och engelska högskolesystemen skiljer sig åt från det svenska. Men två saker är alltid glasklara: i Sverige används professorstiteln bara på högskolor, inte skolor; i Sverige kallas man elev på grundskola och student på högskola.

Annika WallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons