Thomas Engström är tillbaka med en underhållande deckare från mörkaste Småland

Men hur ska jag karaktärisera ”Satmarken”, den första delen av Engströms nya spänningsserie i autentiska småländska miljöer? Visst, en spänningsroman men vilken undergenre? Eller vilka undergenrer. Boktitelns Satmarken finns inte (såvitt jag kunnat se) men har placerats i Nybro kommun i verklighetens Småland. Berättelsen, som ska kränga till och dra iväg åt andra håll, börjar där, i Satmarken strax utanför samhället Nybro.

Nära midnatt. Tre ungdomar – Max, Julia och Hilton – ska spränga en bro för att hindra Satmarken från att exploateras. Men allt går fel. Ett par skogsarbetare dör och ungdomarna försvinner spårlöst.

Erik Häll är advokat med en liten byrå i Nybro. Han är också försupen, dricker dygnet runt, har svårt att tjäna ihop pengar och kan inte betala hyra för huset han hyr av systern. Han får i uppdrag av Julias föräldrar Silas och Veronika, att som en annan privatdetektiv försöka hitta deras 18-åriga dotter. Den huvudmisstänkte är given, Karl Wendt, lokal gangsterboss och ägare av Satmarken, där han ska uppföra en stugby.

Att Veronika och Erik haft ihop det (hon önskar ibland att hon valt honom) trasslar till det. Det finns även annat som gör det trassligt. Inte minst alla övriga romanpersoner, som leder berättelsen åt sina håll och får romanen att byta från genre till genre. Som några underlydande gangstrar österifrån, Eriks gamla skollärare Helge, helt tokig numera, och Omed, medarbetare på Eriks advokatbyrå och nog den ende i ”Satmarken” med riktigt skarp hjärna.

Mot slutet får Thomas Engström för sig att ställa till med en upplösning à la Agatha Christie och Hercule Poirot, alltså peka ut den eller de skyldiga. Det blir hans egen, råare variant. Och här går det upp för mig att vad Engström gör är att teckna en karikatyr – eller nidbild – av de privata rättegångar som börjat bli populära inom juridiken. Hela romanen skulle ju kunna vara en uppgörelse med advokater och det juridiska systemet. Spretigt? Ja, mycket. Rörigt? Nej, faktiskt inte. En underhållande och galen kriminalskröna!