”Stereo mind game” är ett rasande snyggt popalbum

Elena Tonras röst har en förmåga att ingjuta varje textrad med en ärlighet som inte går att värja sig mot. Likt ett tyngre, mer elektroniskt och suggestivt Cat Power vägleder Daughter oss mot melankolins rand. Atmosfäriska The Cure-landskap möter den molokna stämningen från det första Cranberries-albumet och transporterar oss till nattpromenader på Londons gator. “Stereo mind game” är trions första riktiga album på sju år. Vemodet är intakt och låtarna gör fortfarande ont, men såren är inte lika djupa och tonen aningen mer hoppfull. Albumet har många stora ögonblick – Tonras falsett i “Neptune” är hjärtskärande, samspelet mellan stråkarna och de smattrande trummorna i “Junkmail” är briljanta och den dunkla basen i “When I could cross the sea” är några exempel. Detta är ett rasande snyggt popalbum.