Kim Ustamujic Johansen: Stelt och sårigt när Alcazar återförenas
Jag skulle vilja säga att svängen från sövande till skojigt som ”Så mycket bättre” har gjort har med Bollnäs att göra.
Bollnäsmänniskorna Kerstin Ljungström och Per Persson är på en egen nivå.
Ljungströms knock out-utstrålning och energi har lyft programmet många snäpp. Och energitillskottet har dessutom lett till att andra har blivit mer underhållande.
Den fåordiga Per Persson lyckas hon faktiskt inte öppna upp, trots ett helhjärtat försök under en toffelshopping. Men han står sedan för programmets bästa tolkning så han är ursäktad. Tänk att Alcazar-disco kan bli mäktigt epa-dunkpunk med Balkansväng! Persson briljerar med sin musikalitet. En underbar kontrast till den strömlinjeformade hit-formula som dominerar den kommersiella musiken idag.
Programmets mest kraftfulla reaktion står Kerstin Ljungström för när Andreas Lundstedt ansluter till middagen i sällskap med Tess Merkel och Annikafiore. Original-Alcazar är återförenat – 20 år senare.
Det som kommer fram under middagen är verkligen inte smickrande för Andreas Lundstedt och Tess Merkel. Sättet de kickade ut Annikafiore på är häpnadsväckande elakt. Stämningen runt bordet blir en liten stund minst sagt stel, stackars Simon Superti ser ut som att han vill lägga benen på ryggen och dra. Så hade jag också känt.
Men Lundstedt och Merkel tar sitt ansvar för det som hände och Annikafiore personifierar uttrycket ”the bigger person” och blåser sedan hela gänget av stolarna med sin sång i tolkningen av Dregens ”Just like that”. Hon levererade ett stadigt nej på frågan om hon kan tänka sig en återförening, men jag skulle inte bli förvånad om original-Alcazar dyker upp i Mello i framtiden.
Så bra var tolkningarna
Simon Superti – Då är det inte jag
Perssons Packs fina låt blir fin även i Simon Supertis version. Superti har en röst som verkligen kan fånga in en, texten känns personlig och det lilla brandtalet känns friskt. Och att Per Persson främst hyllar sin låt när han ska tacka Superti känns väldigt Perssons-skt. De famlande orden som kommer ut är inte alls i linje med programmets ofta överdrivna tackande efter tolkningar. Det blir rätt kul.
Hitpotential: Det är en fin bit, men inte en hit.
Dregen – Milano
Simon Supertis och Jocke Bergs ”Oslo” är en mycket fin och vemodig kärlekslåt med en maffig produktion. Heja Dregen som gör en så förtjusande tolkning av den! Jag föredrar kanske till och med hans elgitarrversion ”Milano” framför de smäktande stråkarna i ”Oslo”.
Eller, varför välja?
Hitpotential: I min värld förtjänar den att bli en hit.
Kerstin Ljungström – Ljus
Alba Augusts ”Lights” är vacker och bombastisk och röstlikheten med den nästan överjordiska sångerskan Florence Welch i Florence + The Machine är stor. Det är en riktigt tuff låt att tolka. Men Kerstin Ljungström skapar en helt annan kraft med sin låt.
Skört, personligt och lika vackert.
Hitpotential: Hög.
Per Persson – Vägen utan namn
Japp, nu delas det ut högsta betyg. Att göra epa-dunkpunk av Alcazars ”Not a sinner nor a saint” så svängigt att jag kommer på mig själv med att stampa takten och spontanapplådera – det är en bedrift. Persson har gjort en riktig stämningshöjare. Och musikaliteten. Dragspelet. Mandolan (tror jag). Visslandet. Jag vågar nog säga att tolkningen är säsongens bästa.
Hitpotential: Den borde gå varm.
Estraden – Stanna här
Louise Lennartsson vill göra Alcazars ”Stay the night” deppig, och lite deppig blir jag faktiskt. Tyvärr för att tolkningen är rätt tråkig med medioker text. Det finns en känsla i låten som jag tycker om men den får inte fäste, de förutsägbara uttrycken i texten stör och skaver. Jämfört med kreativiteten i kvällens övriga tolkningar står den här sig slätt.
Hitpotential: Knaper.
Andreas Lundstedt feat. Tess Merkel och Annikafiore – Just like that (I like it)
Andreas Lundstedt ville leverera en discosmocka och det gjorde han verkligen med grym hjälp av sina forna Alcazar-medlemmar. Äntligen fick vi en rykande disco-tolkning av Lundstedt. Den här kommer många att dansa till framöver gissar jag. Och Annikafiore – vilken röst. Alcazar skulle absolut kunna bli något att räkna med igen.
Hitpotential: Sannerligen!
