Postapokalyptiskt liv på Cullberg

När öppningsdimman har lagt sig tornar ensemblens kroppar upp på Cullbergs scen. De rör sig mjukt och hackigt på samma gång – häften är nakna. "On earth I'm done: Islands" är en fortsättning på Jefta van Dinthers skapelseberättelse "On earth I'm done: Mountains", och utspelas i ett science fiction-universum.

Efter den första delen planerade den svensk-nederländska koreografen egentligen att gå vidare med ett helt annan projekt, men kände samtidigt att han inte var färdig med tematiken.

– Då kom jag på idén att man kan koppla ihop föreställningarna, att man tar sig an den andra sidan av medaljen och tittar på frågor från ett annat håll. Det blir lite av en spegelbild, konstaterar Jefta van Dinther.

Den nya versionen utspelas i en apokalyptisk värld, isolerad från allt tidigare mänskligt liv, där naturen inte längre finns kvar. Ett gäng robotliknande varelser försöker navigera sig fram, testar och härmar. Jefta van Dinther inspirerades bland annat av hur barn lär sig och av hur en algoritm uppstår.

– När man inte minns längre: Vad fanns det för liv? Hur beter sig liv? Vad är liv? Hur går man in och lär sig leva på nytt, fast utifrån ett teknologiskt perspektiv? Inte som en människa som känner till mänskligt beteende, utan som artificiell intelligens, säger Jefta van Dinther.

Den nakna delen av ensemblen tar senare på sig samma röd-svarta dräkt som resterande dansare, nästan som att de går in i en annan kropp. Jefta van Dinther har tidigare arbetat med naket på Cullberg, men berättar att det den här gången var dansarna som tog initiativet.

– Det var inte min tanke, men vissa av dansarna sade "om vi gör det här måste vi vara nakna innan". Jag tänkte att det nog var känsligt att be dem göra det, men flera av dem kände att man inte kunde skapa den här symboliken i kallingar, säger han.

Jefta van Dinther påpekar att det även var viktigt att ge dansarna ett fritt val.

– "Okej, så här många vill testa". Alla som är kvar i rummet är nakna, så jag fick också ta av mig kläderna. Sedan jobbade vi naket i några dagar, berättar han.

Den andra delen av diptyken har premiär den 11 maj på Norrlandsoperan i Umeå, och Jefta van Dinther konstaterar att det är hektiskt att få till allting till öppningen. Det har trots allt varit en lång startsträcka för de två föreställningarna. Pandemin sköt fram premiärdatumet för den första delen 2021, som till följd av covid-restriktionerna bara hade Sverigepremiär för åtta personer.

Jefta van Dinther, som är bosatt i Berlin, fick själv uppleva den tyska hardcoreversionen av restriktioner: total lockdown. Han kan nu se paralleller mellan dansarnas beteende i "Islands" och hur det var att komma ut i verkligheten när livet började återgå till det normala.

– Helt plötsligt var jag i ett rum igen, med fler än fem personer, och kände "gud, hur hanterar man en middag?". Det var som att man behövde lära sig på nytt, vad finns det för koder? säger han.