Perfekt samspel mellan Avantgardet och publiken avslutade trippeln
Avantgardet
Var: Söderport, Kalmar.
När: Lördagen den 18 december 2021 (den sista av tre spelningar 16-18/12)
Publik: Utsålt.
Medan fredagens konsert behövde flera låtar för att komma igång – och desto flera för att fästa sig – var lördagens spelning på plats från bandets första ansats. Men det kunde gått illa även den här gången, då en omskakad Rasmus Arvidsson (som svimmade i fredagsspelningens sista låt) behövde kliva av scenen på nytt. Lyckligtvis kom han den här gången tillbaka upp för att cementera kvällen tillsammans med sin starka hemmapublik.
På fredagen fick Avantgardet slita med att fånga publikens fulla uppmärksamhet. När de kliver på kvällen efter har de kastat om låtordningen och börjar med ett av gårdagens bästa nummer, ”Häll ut”. Skillnaden blir total. Publiken smälter genast samman i den kraftfulla Avantgardet-symbiosen och fortsätter att sjunga refrängen när bandet slår av låten. Men för spelsugna för att stanna upp kickar bandet igång ”Framåt Habibi”, som alla lika gärna hoppar på. Därefter följer ”När solen går ner” och Nybroskildringen ”Bara dom vilsna”, som båda förtydligar kontrasten mot gårdagen. Det är en ruskigt energisk inledning som inte rymmer några mellansnack och det känns att Avantgardet menar allvar.
Sedan sker det som inte får ske. Arvidsson försvinner från scenen och även ikväll vet bandmedlemmarna lika lite som publiken vad som pågår. Till slut säger Patrik Åberg att de måste pausa spelningen. Pausen är lång och väcker frågor om kvällen överhuvudtaget kan fortsätta. Men så kliver en uppenbart tagen frontman på igen, besluten att köra vidare.
Med bandet återigen samlat fortsätter kvällen med ”Homerton High Street” och Smile and Wave”, som vinner tillbaka de som kopplats bort under avbrottet. Arvidsson stärks av publikstödet och orkar hålla igång – som en galning. Och en galen kväll blir det, där varenda låt går hem. ”Alla tvivel” känns som att den spelas med livet som insats och ”Utanför en chippy” behöver inte längre någon tofu-ironi. Nej, ikväll är Arvidsson mån om att visa sin ödmjukhet mot publiken. Han charmar dem också med sin depphumor: “Om jag är tyst så är det inte för att det går så bra för oss att jag kan vara det, sanningen är den att det går ganska dåligt för oss.”
Kvällen är tillbaka inom bandets kontroll och fortsätter starkt hela vägen i mål med euforiska tagningar på ”Micke och Maria”, ”Fårskinnstearaway” och ”Hög i gränder” som med åren blivit en raritet på spelningarna. Den oroväckande pausen som tagits visar sig istället stärka dramaturgin.
Innan bandet avslutar extranumret ”Ut i natten” som vi blev utan igår, ger en slutkörd och berörd Arvidsson sin stora kärleksförklaring till hemmapubliken som mangrant varit med bandet från start till slut. Han understryker att han inte hade kunnat resa sig upp och genomföra konserten om det inte vore för oss, och att han kommer att minnas varenda en.
När allting är sagt och gjort kan Söderports arrangör konstatera att kvällens spelning hade fler magiska stunder än när bob hund körde sin dubbelkonsert här 2019.
