Nye chefen: ”Konstmuseet är en av Sveriges mest intressanta platser”
I början av året gjorde Jonas Holmberg sin sista dag som konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival. Efter tio år i festivalens tjänst var det dags att ta sig an en ny utmaning – en utmaning som inte bara innebar ett nytt arbetsfält, utan också en ny hemstad.
Eller ska vi kanske säga ny-gammal? Jonas Holmberg lämnade nämligen västkustens ”Lilla London” till förmån för ett jobb som chef på det stora konstmuseet i den stad där han själv växte upp: Kalmar.
– På många sätt är det ett annat Kalmar nu än för 20 år sedan. Staden har utvecklats på många sätt; jag upplever den som mer öppen och framåtsyftande nu. Konstmuseet är nog både ett resultat av det – och ett verktyg. För att en stad som Kalmar ska kunna vara dynamisk och förändringsbenägen är det otroligt viktigt att det finns ett levande kulturliv. Jag skulle beskriva konstmuseet som en av de viktigaste delarna i det.
Vi träffas en strålande vårdag just när knopparna är på väg att brista i den omkringliggande stadsparken. Solkatter leker på de råa betongväggarna i museets trapphus och i biblioteket där vi slår oss ner är det både varmt och lite kvavt. Jonas Holmberg har bara hunnit vara museichef i några veckor men verkar redan ha gjort sig hemmastadd i lokalerna. Inte så konstigt, kanske, eftersom han trots allt varit här regelbundet i stort sett hela sitt liv.
– Jag har alltid haft en stark relation till den här platsen. Ända sedan det nya museet byggdes har jag besökt det väldigt mycket. Den första utställningen jag såg här var fortsättningen på Anna Odells ”Okänd kvinna” och det var liksom... wow. Jag var helt mind blown. Tänk att den typen av konst, med det genomslaget som det fick, kunde visas i Kalmar. Att staden kunde ha en konstinstitution med så höga ambitioner – dessutom i ett helt fantastiskt hus. Det här är en av de vackraste platserna jag vet, i hela världen. Så är det.
Kärleken till museet var kanske den allra främsta anledningen till att han sökte tjänsten som museichef. Han beskriver hur han ständigt återkommit till platsen, hur den skänkt honom inspiration, tid för reflektion och nya upplevelser.
– Jag sökte egentligen av ren lust. Lust att få vara med och utveckla platsen – för jag tror att det finns väldigt mycket som går att utveckla.
Jag frågar honom om hans visioner och om de har någon särskild skepnad. Han svarar:
– Vi lever i en tid när konsten är viktigare än på länge. Det florerar många enkla sanningar och splittrande budskap och då kan museet vara en plats för reflektion och en annan typ av tänkande. Jag vill att fler ska känna att de får meningsfulla upplevelser här. Kalmar konstmuseum är en av Sveriges mest intressanta platser och jag vill att den ska vara det för ännu fler.
”Det handlar om att vara relevant, och det tror jag kanske är det jag bär med mig.”Jonas Holmberg om vad han vill bidra med till museet.
Vad är det som gör museet så intressant?
– Det är en av ganska få kulturinstitutioner med nationell ryktbarhet i den här delen av landet. Det är en plats både för det lokala och regionala konstlivet, och samtidigt ett fönster ut mot världen. Vi vill att de sakerna ska mötas och diskuteras på massa olika sätt. Det tror jag är väldigt viktigt.
Han tar också upp ett mer konkret exempel på hur museet kan utvecklas; restaurangen i Byttanhuset. Denna fråga har varit en het potatis under våren och för Jonas Holmberg är det viktigt att man får till en lösning som lirar med museets verksamhet.
– Det är den absolut största utmaningen vi har, men också den största potentialen. Vi skulle vilja få in en verksamhet som vi kan arbeta tillsammans med och där vi kan ha en gemensam målsättning om en plats som vibrerar av konst, kultur, fest och glädje. Det tror jag är fullt möjligt.
Han fortsätter:
– Den här platsen är en sådan pärla – en arkitektonisk dröm! Hela huset är som gjort för att vara ett ställe som alla vill gå till. En restaurang skulle innebära fler möjligheter för oss att bjuda in till den konstnärliga diskussion och den tillgång till konst som i någon mån är en demokratisk rättighet. Jag hoppas att man från stadens håll ser det kulturpolitiska värdet i det. Jag är själv ingen krögare men jag har mycket erfarenhet av att arbeta tillsammans med krögare och utveckla samarbetsformer som är både konstnärligt och intäktsmässigt givande för alla parter.
Och det är inte det enda han har erfarenhet av. Efter ett decennium som konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival – och innan dess flera år som kulturskribent för olika tidningar i Stockholm – är hans insyn i det svenska kulturlandskapet mycket god.
Vad tror du att du kan bidra med till museet?
– Jag tror att jag kan bidra med hårt arbete, intellektuell lekfullhet och en publik impuls. En vilja att gå i dialog – både med publiken, samhället och konstlivet i stort. Jag har jobbat mycket med verksamhetsutveckling – under mina tio år på filmfestivalen växte den väldigt mycket och vi blev kända i hela världen på ett helt annat sätt än tidigare. Det handlar om att vara relevant, och det tror jag kanske är det jag bär med mig. Ja, så är det. En vilja och strävan efter att göra det som upplevs som relevant.
Än så länge veckopendlar Jonas Holmberg mellan Kalmar och Göteborg. I sommar, när barnen gått klart vårterminen i skolan, flyttar resten av familjen hit och då blir han Kalmarbo på heltid. Så, vad tycker han om kulturlivet i sin ny-gamla hemstad – 20 år efter att han flyttade härifrån?
– Kalmar som konststad har aldrig varit hetare än nu. Under det senaste året har hela Sverige intresserat sig för Kalmar och det handlar inte bara om konstmuseets verksamhet. Den mest älskade konstnären i landet heter Ingela Ihrman, och hon kommer härifrån. En av de mest omtalade utställningarna var den om Lotte Laserstein som visats på Moderna museet i både Malmö och Stockholm. Det betyder att två Kalmarkonstnärer står mitt i centrum, och så är det inte ofta. Uppenbarligen är det här en stad som kan härbärgera väldigt spännande konstnärskap – både samtida och historiska.
Jonas Holmberg
Född: 1983.
Uppvuxen: På Bremerlyckan i Kalmar.
Bor: Pendlar mellan Kalmar och Göteborg, blir Kalmarbo på heltid i sommar.
Bakgrund: Arbetade som konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival 2014–2024. Sitter i styrelsen för Konstnärsnämnden, den statliga myndighet som ansvarar för Sveriges konstnärspolitik. Har tidigare arbetat som kritiker och kulturskribent, skriver fortfarande sporadiskt för Expressen.
Inspireras av: ”Konst. Och möten med människor.”
Senaste utställningen jag såg: ”Det var Tove Kjellmarks 'When I Crack I Expand' på Borås konstmuseum. Utställningen handlar om hästar, teknologi och mänsklighet och den var otroligt formstark. Där fanns en sådan existentiell och formmässigt genomträngande kraft att jag blev helt knockad, faktiskt.”
Smultronställe i Kalmar: ”Jag tillbringade en stor del av min barndom på fotbollsplanen strax innan Södra utmarken och en sak man gjorde då var att springa upp och ner i en backe vid de stora soptipparna där. Vad jag däremot aldrig gjorde var att springa hela vägen upp för att se vad som finns på andra sidan. Det gjorde jag nu, under en joggingtur, och det var verkligen otroligt fint. Så vackert med viken och massa små kobbar och jättevackra små slingor och träd. Tänk att det är en av de platserna jag varit mest på i hela Kalmar – och ändå har jag aldrig sett det innan.”