Nyansernas mästare Colm Toíbín är förtrollande bra
Brooklyn samt Long island
Författare: Colm Tóibín
Förlag: Norstedts
Översättning: Erik Andersson
I Colm Tóibíns roman ”Brooklyn”, som gavs ut i original 2009, får man följa unga Eilis Laceys utvecklingsresa från ett tryggt men något torftigt småstadsliv på Irland under tidigt 1950-tal till en ny och osäker tillvaro som yrkesarbetande i Brooklyn. Jakten på ett bättre liv lockade vid den här tiden många irländska ungdomar till England och Amerika. Eilis vill inte åka. Men beslutet tas åt henne. Det är symptomatiskt för Tóibíns romanvärld där karaktärernas egen vilja tycks vara helt underordnad sociala konventioner och där varje förändring är en direkt eller indirekt konsekvens av någon annans agerande.
Den första tiden i Brooklyn präglas av en förlamande hemlängtan. Eilis har lämnat kvar en stor del av sig själv hemma på Irland och känner sig rotlös och vilsen i det anonyma och hårda klimatet. Så träffar hon den italiensk-amerikanske Tony. Han har iver, driv och värme, samt en översvallande och högljudd italiensk familj. Eilis låter sig dras med.
När en familjetragedi tvingar henne tillbaka till Irland vill Tony försäkra sig om att hon kommer återvända och gifter sig med henne som garant. Väl på Irland blossar en gammal ungdomskärlek upp. Hur ska Eilis göra: vilket av sina två liv ska hon välja?
”Colm Tóibíns är nyansernas mästare. Med små grepp, en liten svängning i en dialog, ett korthugget svar, en förflugen tanke, säger han så mycket.”
På ett övergripande plan handlar den första boken om geografisk och klassmässig förflyttning. Men på djupet utspelar den sig i Eilis inre värld, som är mycket rikare än det hon manifesterar utåt. Läsaren blir inbjuden till att betrakta världen genom hennes blick och Tóibín lyckas förtrolla med sin subtila stil. Uppföljaren, ”Long Island”, inleds däremot lite mer bombastiskt.
När den tar sin början är det 1970-tal och det står klart att Eilis valde Amerika. Hon lever ett lugnt och till synes lyckligt familjeliv på Long Island. En dag knackar en man på dörren och säger att Tony har gjort hans fru gravid. Och han tänker lämna barnet hos Eilis så snart det är fött.
Eilis flyr i protest tillbaka till Irland under förevändning att hon ska fira sin mammas 80-årsdag. I barndomsstaden finns den gamla ungdomskärleken kvar där hon lämnat honom. Eilis ställs återigen inför samma val.
”Brooklyn” beskrivs ofta som en stor kärleksroman. Visst handlar det om kärlek, både som möjlighet och hot. Men det handlar än mer om andra klassiska teman som exempelvis frihetens villkor, separation och identitetsförlust.
I ”Long Island” är kärleken dock helt central. Konventionerna har luckrats upp i den irländska småstaden. Eilis har dessutom hårdnat och bryr sig inte lika mycket om att vara till lags. Då finns det större plats för kärlek, i synnerhet en som kommer mitt i livet och baseras mer på egen vilja än på traditioner och krav. Är det nu hon äntligen ska bli fri?
Colm Tóibíns är nyansernas mästare. Med små grepp, en liten svängning i en dialog, ett korthugget svar, en förflugen tanke, säger han så mycket. Mycket lämnas mellan raderna och förblir outtalat. Ändå, eller kanske just därför, känns böckerna om Eilis Lacey ända ner i magen. Jag längtar redan efter en trea.
