Melankoliskt lugn utan överraskningar från Daniel Caesar

I sitt tredje studioalbum har Daniel Caesar producerat ett mer lugnt och metodiskt sound. Nog har han släppt långsamma ballader innan, men detta är ett melankoliskt lugn snarare än ett romantiskt sådant. Till skillnad från den jämförbara amerikanska R'n'b-sångaren Brent Faiyaz, som tycks bli mer “edgy” för varje släpp, blir Caesar mer återhållsam. Inget överraskar, han låter musiken flyta ihop till en monoton och vilsam helhet. Skivans bästa spår “Let me go” sticker ut och fångar all uppmärksamhet när Caesar går upp i falsett och sjunger vackert i takt till de rytmiska trummorna och tamburinen. Trots att det kan vara härligt att bara få flyta med, önskar jag att “Never enough” behöll samma dynamik som återfanns i hans senaste skiva.