Länsmusikchefen: ”Vi är den enda länsorkestern i Sverige utan egen replokal”

Ingrid Marmvik har varit länsmusikchef i fem år och är just nu inne på sin sista vecka på posten. Den första september lämnar hon över till sin efterträdare Eva Söderström, som ska föra Länsmusiken vidare in i nästa mandatperiod.

– Jag är chef augusti ut, och när Eva kommer är jag fortfarande i arbete. Då blir det en hel del överlämning – det behövs!

Vi träffas på Länsmusikens kontor i Oskarshamn. Det ligger vägg i vägg med kulturhuset Forum – en ståtlig 1960-talsbyggnad med blankpolerat marmorgolv och skrovliga tegelväggar, som härbärgerar såväl stadsteater och musikverksamhet som konferenssalar och restaurang. Vi slår oss ner vid Ingrid Marmviks robusta skrivbord och samtalet leds omedelbart in på den regionala kulturpolitiken.

– Jag tycker att den har fungerat bra, men man får jobba hårt. När jag började här kom jag in i ett läge där det varit turbulent på institutionen, och jag tycker att vi fick mycket stöd. Vår styrelse har musikens bästa för ögonen, och jag tycker att våra kulturpolitiker är bra. Däremot skulle vi vilja träffa dem oftare – inte bara de som sitter i vår egen styrelse. Förr gjorde vi det, nu går allt genom tjänstepersonerna. Allt tar mycket längre tid då.

Länsmusiken drivs som en stiftelse och verksamheten består av flera delar. Mest synlig är förmodligen länsorkestern Camerata Nordica, som regelbundet spelar på olika platser i regionen. Utöver det samarbetar man med alla kammarmusik- och jazzföreningar samt driver det populärmusikinriktade utbildningsprogrammet Talentcoach.

Dessutom jobbar man mycket med länets skolor. Länsmusiken erbjuder ett antal produktioner varje år – både framförda av den egna orkestern och sådant som köpts in utifrån – och skolorna får själva välja vad de i sin tur köper in. Där kan det emellanåt uppstå problem, menar Ingrid Marmvik.

– Tanken är att eleverna ska få ta del av ett brett och anpassat utbud, men vi har märkt att de som beställer inte alltid har kunskap om de verk vi erbjuder.

Hon skulle vilja se en annan typ av samverkan mellan skolorna, regionen och Länsmusiken, så att rätt konsert får möta rätt målgrupp.

– Helst skulle vi själva vilja placera ut våra orkesterproduktioner för att få till en progression i vad eleverna får ta del av. Nu finns det elever som inte får höra orkestern någon gång under sin skoltid.

Det finns ytterligare ett problem som hon skulle vilja få hjälp med från politiskt håll. Det rör länsorkestern och deras förutsättningar.

– Camerata Nordica är den enda professionella länsorkestern i Sverige utan egen replokal. Musikerna repeterar inne på Forums scen, men har inte första tjing. Vi har möjlighet att boka in oss ett halvår i förväg, men ibland är det andra som bokar tidigare och då får vi problem. Har vi bokat upp en solist från ett annat land är det inte bara att flytta på det, vi kan inte rätta oss efter när en lokal är ledig. I höst har vi till exempel en kanadensare som kommer, och då är det upptaget inne i Forum.

Hur löser ni det?

– Ja du, vi har kanske en tillfällig lösning på gång. Men vi kan inte vara var som helst. Dels ska det rymmas 15 musiker och vara en viss takhöjd, dels måste det finnas närhet till hotell och transporter. De flesta i orkestern är frilansare och skulle egentligen också behöva egna övningsrum.

Hon menar att bristen på lokaler minskar deras konkurrenskraft ute i världen. Det blir helt enkelt svårare att locka till sig musiker från andra länder när de inte kan erbjuda en stabil repetitionssituation – vilket i slutändan drabbar publiken. Drömmen vore att få till en riktig, akustisk konsertlokal någonstans i länet, där de har möjlighet att öva i lugn och ro.

– Det vore fantastiskt. Kanske kan det bli något i Kalmar? Där är det ju tänkt att bli en sådan i det planerade kulturkvarteret, men det blev fördröjt på grund av pandemin. Då användes platsen som vaccinationscentral istället. Nu vet vi inte hur det blir.

Ett annat orosmoln är de skenande priserna på drivmedel och andra varor, som de flesta tampas med just nu. I takt med att resor och boende för frilansarna blir allt dyrare måste institutionen dra ner på andra delar av verksamheten.

– Någonstans ifrån måste vi ta pengarna, vi har den budget vi har. I förlängningen kommer det att påverka vårt utbud och våra produktioner. Vi hade hoppats på lite ökade anslag från staten, men än har det inte hänt någonting, säger Ingrid Marmvik.

Likväl är hon optimistisk inför den kommande mandatperioden. Så länge de får ha sin budget i fred tror hon att problemen går att lösa, och det breda musikaliska utbudet att rädda.

– Med lite trixande kan man nog hålla ungefär samma nivå som nu, men om det blir neddragningar slår det direkt mot produktionerna. Kvaliteten vill vi inte tulla på, så då handlar det om att vi får ett mycket mindre utbud. Vi kommer inte heller kunna ge lika mycket subventioner till våra kammarmusikföreningar, och då får man höja biljettpriserna.